Kåtan på vallen där eleverna från Dille Gårds naturturismlinje sover står tom. Det är 1 september och harjaktspremiär. Alla är sedan tidigt ute i skogen för att försöka hitta hare. Men då haren lyckas undvika både hund och jägare, efter ett fint drev av den finska stövartiken Zelda blir det återsamling.

Det bestäms för jakt på skogsfågel vid myrarna istället.

Eleverna ska under dagarna prova på rip-, skogsfågel och harjakt som en del i utbildningen.

Amanda Abrahamsson 16 år från Strömsund och Elias Hannus 17 år från Sundsvall är två av eleverna som nu går andra året av tre.

– Bäst med den här utbildningen är att man får vara ute i skogen så mycket, berättar Elias.

Första terminen tog de jägarexamen och har nu dispens för att kunna jaga själv.

 - Det här blir min första jakt på fågel och hare. Än så länge tycker jag älgjakten är bäst, säger Amanda.

Elias håller också med om att älgjakten är bäst.

På skolan får eleverna ha med sig sin hund vilket är uppskattat.

– Man kan vara med hunden mycket och det finns kunnigt folk på skolan att fråga.

– Jag har en vorsteh och i somras köpte jag en jämthund som ska tränas in på älg, berättar Elias.

Amanda har ingen hund nu - men berättar att hon ska titta på en jämthund till helgen.

Hur viktigt är det då att få skjuta när man jagar?

– Jag har aldrig skjutit något, men skulle jag bomma skulle jag bli sur, säger Amanda.

- Det är alltid roligt att få med sig något hem, men det kan vara annat som ger de bästa minnena, tycker Elias.

Johan Ward är lärare och hundförare för gruppen. Han har tagit med sig vildskinnet Hera, en korthårig vorsteh som ska släppas vid den kommande jakten vid myren.

Vid jakt med stående fågelhund i skog använder man ofta en så kallade beep. Ett halsband som piper när hunden står still och markerar fågeln. Med hjälp av ljudet kan man då lokalisera hunden i den täta skogen.

– När ni kommer fram gäller det att ni forcerar snabbt på var sin sida om hunden och är beredda på när fågeln tar till vingarna, förklarar han.

Johan släpper Hera. Efter en kort tid, hörs pipet från halsbandet. Inne i den tätbevuxna myrkanten har hon lokaliserat fågel. Gruppen skyndar fram till Hera, hon står helt stilla. Bössorna laddas och när Elias går framåt lättar en ripa som blixtsnabbt flyger in bakom några tätväxta björkar och försvinner.

– Oj vad snabbt det gick, skrattar Elias.

Och så fortsätter det, Hera letar rätt på fågel runt sju gånger till, men varje gång lyckas fåglarna listigt klara sig undan med fjädrarna i behåll, vilket får alla att inse att det inte är lika enkelt som på skjutbanan de varit tidigare.

Men trots frånvaron av byte är Amanda och Elias eniga.

– Det här med jakt är något man skulle kunna jobba med, tycker de båda.