Ge adopterade barn rätten till sitt ursprung
Relaterat
Någon större hjälp finns inte att få, utan var och en är i praktiken utlämnad till sig själv i sitt eget sökande. Det är därför ingen tillfällighet att det finns ett flertal tv-program som gör underhållning av desperata utlandsadopterades sökande efter svar.
Sverige har tillåtit utlandsadoptioner sedan 1950-talet och har därmed också ett moraliskt ansvar för samtliga adopterade.
Enligt lag har alla som uppnått myndig ålder rätt att få veta vem som är ens biologiska föräldrar. Ändå ges ingen hjälp till utlandsadopterade från svenska statens och myndigheters sida för att dessa ska kunna söka sina rötter. Sverige vill inte kännas vid de utlandsadopterades rätt att få veta om sin biofamilj.
År 1990 ratificerade även Sverige FN:s Barnkonvention. I denna konvention stipuleras barnets rätt att få veta sitt ursprung. Under de 20 år som har förflutit sedan Sverige antog Barnkonvention har arbetet hitintills varit resultatlöst. Även barnombudsmannen beklagar detta.
Adoptionscentrum, den största adoptionsorganisationen i Sverige, har visserligen en rotsökningsavdelning, men de använder sig inte av alla sökmöjligheter samt tar ut skyhöga avgifter.
Vi begär inte ekonomisk hjälp utan vi efterfrågar att svenska staten, i enlighet med Barnkonventionen samt den nuvarande lagen, borde erbjuda praktisk hjälp till adopterade som vill söka efter sitt ursprung. Denna lag omfattar i praktiken endast etniska svenskar som enbart behöver kontakta Skattemyndigheten för att få besked om sitt ursprung. Utlandsadopterade har dock inte den möjligheten. Förslagsvis kunde de svenska ambassaderna i ursprungsländerna kunna få i uppdrag att bistå när så behövs.
Adoptionsdebatten visar tydligt att den, i praktiken, enbart talar för vuxnas rätt, behov och önskan om att få bli föräldrar. Angående de adopterades rättigheter och behov finns det snarare inslag av att utlandsadopterade borde vara tacksamma för att ha fått komma till Sverige. Dessutom ska de utlandsadopterade behaga den svenska självbildens behov av ett land som vill framstå som mångkulturellt och antirasistiskt.
Det kan leda till vanmakt och frustration att inte veta vem ens biologiska föräldrar. De adopterades behov av att försonas med sitt ursprung såväl som de biologiska föräldrarnas längtan efter att återförenas ignoreras. Sverige borde åtminstone försöka leva upp till någon av de höga målsättningar landet utger sig för att stå för.
Paola Ceder, fil. kand. psykologi och adopterad från Colombia
Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum och adopterad från Korea
Mikael Jarnlo, socionom och adopterad från Etiopien
Patrik Lundberg, journalist och adopterad från Korea
Gitte Enander, jur. kand och adopterad från Korea
Malinee Murray, medverkat i SVT-dokumentär om adoption och adopterad från Thailand
Tad Kaptimer, adopterad ifrån Etiopien
Hanna Sofia Jung Johansson, forskare och adopterade ifrån Korea
Korean @doptees Worldwide, internationell organisation för koreaadopterade
Stephanie Sjöstedt, adopterad ifrån Colombia
Chicola, föreningen för adopterade från Latinamerika
Carolin Anderson, adopterad ifrån Indien
VIA, föreningen för vuxna internationellt adopterade
AFO, organisationen för vuxna adopterade och fosterbarn
