Den frånvarande pappan är på väg bort och även om yrke fortfarande har högst status bland män så klättrar papparollen nu snabbt i statusträdet.

– Barnen har blivit allt viktigare för mannens identitet, säger professor Thomas Johansson, med familje- och mansforskning som specialitet.

Thomas Johansson är professor i socialpsykologi vid Göteborgs universitet, leg psykolog och leg psykoterapeut. I sin bok ”Familjeliv” skriver han om de nya ”superpapporna”. Det handlar om pappor som tar mycket föräldraledigt, är engagerade i sina barn och som inte bara pratar om att leva jämställt utan som också gör det. En pappa det pratats om i årtionde med andra ord, men som kliver ner i sandlådan nu delvis tack vare krisen i början på 2000-talet och den diskussion om utbrändhet som följde i dess spår.

– Den gjorde att många började söka en mening i livet. Vi vill att livet ska betyda något, vi vill ladda vårt liv emotionellt och då är en nära relation med barnen viktig.

Många började prata om att hitta en balans mellan arbete och fritid. Thomas Johansson är dock noga med att påpeka att det här fortfarande är mycket av ett medelklassfenomen, men att han ändå ser en trend mot en ny manlighet. Till skillnad från på 90-talet, då man fortfarande ofta hade fokus på skillnaden mellan män och kvinnor, så formar dagens pappor mer sin egen papparoll.

– Det har länge funnits en föreställning om att män inte är lämpade eller åtminstone inte bör störa den nära relationen mellan mor och barn under den första tiden. Nu när allt fler pappor tar plats redan från början inser de också hur roligt det är och att det också skapar en nära relation till barnet.

En annan förklaring till den här utvecklingen är att de klassiskt manlig jobben är på väg bort till förmån för jobb som ställer krav på social kompetens och andra egenskaper som traditionellt anses kvinnliga.

– Och det här är egenskaper som de nya papporna insett att man förvärvar i hemmet.

Han hänvisar till två danska författare som skrivit om det. De menar dock att de flesta män fortfarande inte fattat att det är kvinnliga egenskaper som kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden framöver.

Med ”superpappor” hemma har också hemmet och hemarbetet fått en ny roll. Från att ha varit en plats där mannen vilar upp sig och laddar batterierna för att orka jobba mer har det nu blivit en plats där man tillsammans vill förverkliga det goda livet.

– Det har blivit ett gemensamt projekt och tillsammans ser man till att hemmaarbetet blir något attraktivt. Det här gör också att många hittar tillbaks till varandra.

Thomas Johansson poängterar dock att det här inte gäller för en majoritet av dagens pappor. Dessutom tycker han att den viktiga debatt som tidigare förts om hur man ska få fler män att vara pappalediga i dag totalt har tystnat. Dags för ”superpapporna” att ta den?

papparollen under 40 år

70-talet:

Mycket snack om en ny typ av pappa, men lite verkstad.

80-talet:

Kritik från feminister och en besvikelse över att fäder och män inte tar mer ansvar för barn och hushåll.

90-talet:

Backlash. Många började söka den ”sanna” manligheten.

2000-talet:

Visionerna om det moderna faderskapet börjar förverkligas så sakteliga.