– Jamtland, Jamtland, jamt och ständut, Jamtland, Jamtland, jamt och ständut!

Folkhavet, som översvämmar Stortorget på Yranlördagen, viftar med grönvitblåa flaggor och ropar ut sin kärlek till Jämtland. Några har på sig Jämtlandshattar och en och annan har flaggan målad på kinderna. President Evert Ljusberg har precis avslutat sitt tal och den första tonen av Jämtlandssången ljuder. Nästan alla i publiken sjunger, några på jämtska, de flesta på svenska. Men inte alla vet varför de sjunger, eller varför det finns en president.

Efter andra världskrigets slut 1945 var det högkonjunktur i Sverige, något som skulle komma att drabba Jämtland hårt. Industrierna i söder och längs kusterna skrek efter arbetskraft och regeringen förordade en koncentration av arbetskraften till de mer produktiva delarna av Sverige. Jämtland ansågs, i avsaknad av större industrier, som hopplöst ineffektivt och i sin jakt på arbete flyttade 20 000 jämtar från länet mellan 1953 och 1970. Detta mitt under de svenska rekordåren, en tid då Sveriges befolkning ökade med 16 procent.

1963, just när utflyttningen var som värst, tillsatte regeringen en utredning som skulle se om Jämtland kunde bli en del av Västernorrlands län. Då kokade missnöjet över i länet. Strömsundsbördige kulturprofilen Yngve Gamlin utropade sig till president över republiken Jemtland (den danska stavningen användes till en början) och en befrielse­rörelse föddes. Storsjöyran grundades samma år, som en frihetsfest för republiken och en politisk manifestation mot överheten.

– Yngve Gamlin var ett medie­geni. Med republiken Jamtland skapade han ett varu­märke som bröt igenom i mediebruset och blev något som jämtarna kunde vara stolta över, ett skäl att stanna kvar, säger Lars Sillrén, vd för Storsjöyran evenemang AB.

1967 gjorde Yngve Gamlin ett officiellt statsbesök hos statsminister Tage Erlander i Harpsund. Efteråt sade sig Gamlin ha stulit Harpsunds­ekans bottenplugg och hot­ade med att behålla den om han inte fick ekonomiskt stöd till länet. Detta var något som fick stor medial uppmärksamhet.

Sex år senare, 1973, hade avfolkningen i Jämtland stannat av och tankarna om en länssammanslagning var borta. Frihetsrörelsen kom av sig och Storsjöyran upphörde. Några år senare avgick Yngve Gamlin som president och efterträddes av en annan underhållare, Moltas Eriksson.

1983, när läget återigen såg dystert ut för länet, var Eriks­son med och startade upp Storsjöyran igen. Republiken Jamtland fick ny kraft och den jämtländska flaggan skapades, med blått för Jämtlands himmel, vitt för Härjedalens fjäll och grönt för ­Ragundas skogar.

– Vi som anordnar Storsjöyran har haft en oerhörd nytta av tematiseringen kring republiken, talet och presidenten. Det ger en enorm lokal förankring samtidigt som det blir en extra krydda som besökare utifrån lockas av, ­säger Lars Sillrén.

Med nyvunnen motståndskraft avslutade Moltas Eriksson sitt tal på 1983 års Storsjöyra med orden: ”Jamtland eller döden! Vi ska segra! Jamtar resen eder som furor över det övriga småbuskaget!”.

Även efter det har hårda ord utdelats i talen, framför allt mot storsvensken och klyktattarna från Sundsvall. Sådana uttalanden i kombination med en ibland väl exalterad folkmassa på Stortorget har fått vissa att ifrågasätta vissa delar av lokalpatriotismen.

– Den som påstår att presidenttalet skulle utlösa svarta krafter riktar sitt väderkorn åt fel håll. Det är bara att titta på fotbolls-VM, hur många matcher skulle inte då kunna vara starten på ett krig? säger Stefan Kauppi, produktionsansvarig för Storsjöyran.

De senaste tio åren har talen blivit allt snällare, varenda människa hälsas välkommen och mångfalden hyllas. Presidenten sedan 22 år tillbaka, härjedalingen Evert Ljusberg, porträtteras allt som oftast som en sann humanist. Mikael Eivergård, doktor i etnologi med förflutet som antikvarie på Jamtli, tror inte heller att lokalpatriotismen i Jämtland och kring Yran kan vara farlig.

– En sådan här regionalism kan ta sig olika uttryck, i Jämtland är den ganska harmlös. Men på vissa ställen kan det slå över och gränsen mellan hembygdskärlek och främlingsfientlighet är väldigt suddig, säger Mikael Eiver­gård.

Enligt Mikael Eivergård är Skåne ett landskap med en liknande bakgrund som Jämtland. De ligger båda långt från Stockholm, var förut homogena bondebygder och har varit svenska en relativt kort tid. I Skåne har det växt fram ett stort motstånd mot invandring och Skånepartiet, som ett tag förespråkade en egen republik, har utvecklats till ett högerorienterat främlingsfientligt parti.

– Det är självklart bra att man tycker om platsen man bor på. Det farliga blir om man inte vill att någon annan ska få ta del av den platsen. Och när man har tankar kring vad som är typiskt jämtländskt eller hur en typisk jämtlänning är, är det lätt att man utvecklar ett ”vi och dom”-tänk, säger Mikael Eiver­gård.

Och även om jämtarna har varit skeptiska mot europeiska samarbeten, som EU och EMU, har ganska få invandrare och då och då uttrycker sig nedlåtande mot stockholmare och sundsvallsbor, finns det ingen större anledning till oro. Antal anmälda hatbrott ligger på en låg nivå i länet och den politiska agitationen i presidenttalen har tonats ned. Humanism och humor är det som präglar republiken Jamtlands motstånd.

– Jag är säker på att vi inte skrämmer bort någon. Fyra av tio Yranbesökare kommer utifrån länet och de flesta står där på torget och sjunger med. Vissa kanske undrar vad det handlar om men de flesta ser det definitivt som en rolig grej. Den enda nackdelen med patriotismen kopplad till Yran är att vi måste komma på ett roligt tal varje år, säger Lars Sillrén.

Grunden till den jämtländska lokalpatriotismen och tanken på en egen republik hittas långt tillbaka i historien. Innan 1178 var Jämtland en självstyrande bonderepublik med egen lag och valuta. Det är den här tiden som är förebilden för frihetskampen. Efter ett förlorat slag vid Andersön 1178 blev Jämtland en del av Norge, och via en övergång till Danmark blev Jämtland svenskt vid freden i Brömsebro 1645.

Den andra delen har sin grund i början av 1900-talet. Världen hade en tid varit präglad av starka nationalistiska tankegångar och nu växte det även fram en typ av provinsialism i mindre bondebygder, däribland Jämtland. Då började man peka ut vad som är typiskt jämtländskt och hur en typisk jämtlänning är. Man letade efter det homogena i bygden för att skapa en identitet, präglad av historia och traditioner. Enligt etnologen Mikael Eivergård är grunden för både nationalism och regionalism att man undervärderar klasskillnader och övervärderar en plats.

Andra svenska landskap som har en liknande patriotism är Dalarna, Värmland, Gotland och Skåne. Speciellt Gotland och Skåne har många likheter med Jämtland. Alla ligger långt från Stockholm, var tidigare bondebygder och har varit svenska relativt kort tid.

Referenser: ”Drömmen om Jämtland”, Stig Welinder (red.), ”Jämtland”, Bo Tynderfält (red.), ”Jämten”, Sten Rentzhog (red.)

Många har hört talas om den jämtländska republikanska armén, men få vet vad de gör och vilka de är. Eftersträvar de en utbrytning från Sverige eller tycker de bara det är roligt att måla övergångsställen i jämtländska färger?

Den jämtländska befrielserörelsen skapades samtidigt som republiken Jamtland utropades 1963 och inom rörelsen finns den väpnade fraktionen JRA, Jämtländska republikanska armén.

– Det är en grupp på runt 20–25 personer som är lite extra aktiva i rörelsen. De är beväpnade med högafflar och det skrivna ordet, säger befrielserörelsens hövding Annéa Johansson.

I republiken Jamtland finns en president och runt 15 olika ministrar, man vet faktiskt inte riktigt själva exakt hur många. Befrielserörelsen har runt 500 medlemmar och är öppen för alla som betalar medlemsavgift. Från att ha varit ganska hemlig och sluten har rörelsen på senare år öppnats upp.

– Det är väldigt bra, det var rätt svårt att locka nya medlemmar när ingen visste vad vi gjorde, säger Annéa Johansson.

Vad gör ni då?

– Vi kapar fester och tvingar människor att sjunga Jämtlandssången på jämtska. Ibland står vi även vid länsgränserna och kapar bussar, där delar vi ut visum för inträde till Jämtland. Och under Storsjöyran steker vi kolbullar till försäljning.

Befrielserörelsens kamp förs främst mot storsvensken och bland annat det statliga företaget Vattenfall som ”suger ut ­länets naturresurser”.

Det högsta politiska målet är dock att jämtskan, eller jamskan, ska införas på skol­schemat från 7 års ålder.

– Vi tycker att jamska är ett språk, ett språk som har tagits ifrån oss. Elever som talade jamska i skolan blev straffade med pekpinne och kvarsittning. Jag tror att språket är viktigt för att stärka känslan för bygden, och alla våra nedärvda gener mår bra av att vi får prata jamska, säger Annéa Johansson.

Vill ni på allvar att Jämtland ska bryta sig ur Sverige och bli en egen republik?

– Ja, helst vill vi det men vi förstår att det ligger långt borta i tiden. Vi tror att början på det arbetet ligger i att lära barnen jamska.

Vill ni införa språktester för människor som vill flytta hit?

– Nej, absolut inte. Vi satsar på naturlig inlärning och är väldigt öppna för mångfald. Vi välkomnar alla och anser att alla i världen är jamtar innerst inne.

Johan Forsstedt