Artisten: I Jämtland är det förnuftet som styr – i Västerbotten känslan
– Vilka tråkiga bokningar det är i år! – Biljetterna är så sjukt dyra! – Folk blir asfulla och beter sig som idioter! Ingen Storsjöyra utan gnäll.
Relaterat
Artikelbilder
Till vänster: Frikyrkopastor Lewi Pethrus talar till församlingen. Till höger: Musikern David Sandström som spelar i David Sandström Overdrive. Tidigare var han trummis i Umeåbandet Refused.Fotograf: Äldre bild
Jag tror ibland att gnället är jämtarnas sätt att ladda inför något roligt. För då blir man inte besviken ifall det skulle bli tråkigt. Vi är inte heller så duktiga på att göra saker tillsammans. Jag ska återkomma till det. Rätt ofta brukar jag roa mig med att jämföra kynnet i Jämtland med mentaliteten i Västerbotten. Det är en hobby som bygger på ytliga generaliseringar, men också egna erfarenheter. Jag är född och uppvuxen i Östersund och har bott flera år i Umeå och lärt känna många västerbottningar. Trots grannskapet har vi så olika bakgrund.
Under folkrörelsernas höjdpunkt var socialismen och frikyrkan starka i Västerbotten. Folk samlades och lät sig uppfyllas av starka känslor, vare sig det hade med klasskamp eller bönestund att göra. I Jämtland var nykterhetsrörelsen stor. Det säger mycket, tycker jag. Här skulle det minsann inte ske någon berusning, vare sig av sprit eller kollektiv eufori. I länet norr om oss har man sedan dess fortsatt söka sig till kollektivet och det har satt avtryck på riksnivå, ibland också internationellt. Under 90-talet hade Skellefteå en stor popscen och Umeå starka kulturella grupper genom hardcore-musiken, veganismen och straight edge-rörelsen. Man hittade styrka tillsammans, i en gemensam tro.
Västerbottningarna är duktiga på lagsport genom Umeås fotbollsdamer och hockeyherrarna i Björklöven och Skellefteå. I individualistiska Jämtland är vi sämst på lagsport, även om det finns vissa undantag, som basketherrarna. Men när vi tävlar ensamma, som skidor slättförs och utförs, klarar vi oss bra. Vi är helt enkelt inte så duktiga på att göra saker tillsammans. I Jämtland tänker vi på oss själva, startar egna småföretag och röstar på Centerpartiet. Det finns också en stark skepsis mot det som på det allra minsta sätt kan ses som ”flum”. Om vi tror på något så är det ett nyktert förnuft. Och visst behövs det någon som går mot strömmen, som kan se att kejsaren är naken.
Jag tycker det märks på konserterna också. Gå på en spelning med något av mina band, Vapnet, Sibiria eller Hospitalet. Eller varför inte Hello Saferide eller Autisterna. Vi framför musiken bra på ett fokuserat och förnuftigt sätt. Det är verkligen inte galet. När Umeå-band som International Noice Conspiracy spelar ser det ut som att de har myror i brallan.
De bjuder på sig själva, som det brukar heta. Hur mycket jag än önskar att jag kunde det så faller det sig aldrig naturligt. Jag kan inte heller hålla passionerade mellansnack som Frida Hyvönen, David Sandström eller Dennis Lyxzén (alla västerbottningar). För 100 år sedan hade samtliga tre varit pastorsämnen för pingstkyrkan. Självklart är det inte så enkelt. På lördag kväll kommer alla gnällspikar att stå framför Lady Gaga på Stortorget och dansa med till ”Poker face”, ”Just dance” och ”Eh, eh”. Det kommer vara en glädje-euforisk dans, onykter även om alla inte druckit alkohol. Dagen efter kommer det att låta:
– Ja, det var väl inte den bästa Yran direkt. – De borde ha bokat Madonna istället. Men innerst inne vet vi det ingen av oss vågar säga. Vi skäms. För vi har gjort något icke jämtländskt. Vi har haft roligt tillsammans.
