”What’s the point of doing any­thing?”. Det frågar sig John Engelbert och Oskar ”Ossi” Bonde gång på gång inför tusentals människor. Tillsammans är de Johnossi och är ett av få band som blivit bokade till Yran två år i rad.

– Det känns grymt! Det är ett gott tecken på att arrangörer vill ha oss helt enkelt, säger John.

– Och det är ett gott tecken på att vi har vuxit ganska mycket de senaste åren, och att de märker att det finns plats för oss att komma upp på större scener och så. Men det är väldigt kul. Yran är kul, säger Ossi.

– Yran är jäkligt kul, det här blir tredje gången. Bra festival, lagom ”size”. Och bra scen där vid Badhusparken, säger John.

När ÖP träffar Johnossi innan deras spelning i Borlänge har de precis haft sin semester. Två veckor fick de ihop. Nu blir det spelningar varje helg med ett undantag fram till jul.

Tröttnar ni inte på varandra när ni måste umgås så mycket?

– Nej, inte än så länge, säger John .

– Fråga igen vid jul, skrattar Ossi.

– För oss är det väldigt enkelt: Vi är först och främst vänner och i andra hand bandkollegor. Det handlar ju bara som i vilket kompisförhållande som helst att man är ärlig och öppen och pratar mycket. Man brukar väl inte tröttna på sina vänner? Vi har så mycket utbyte av det.

– Om vi skulle åka på semester ihop i en månad, då skulle vi nog tröttna på varandra, men vi har fullt upp varje dag när vi är ute och spelar, säger John.

– Då är det skönt att ha varandra, fyller Ossi i.

– Och så har vi ett ”crew” på sex personer som alltid är med oss också, så det blir ju som en liten cirkus som åker, det finns alltid andra att umgås med. Även om vi två umgås mest ändå, säger John.

Under sommaren kommer de att spela på nästan alla svenska festivaler.

– Det ska bli skitkul att göra en gedigen svensk festivalsommar. Det här måste vara rekord i antal svenska festivaler, säger John.

Vad är det bästa med att spela på festival?

– Förutom att man får spela inför mycket ny publik, så är det även grejen att man får chans­en att umgås med lite andra band, vilket vi tycker är jävligt roligt. Det är väldigt mycket kompisband som är ute nu också. Har man tur så spelar man samma dag och då blir det ett härligt gäng, säger Ossi.

Varför blev ”What’s the point” en sådan succé?

– Självklart för att det är en fantastisk låt, det är alltid den största anledningen. Sedan var det bra tajming med att spela på P3-guld. Och jag tror att det är en låt som jag tror att de flesta gillar, säger Ossi.

– Det är bara en jävligt bra låt. Melodin sätter väl sig, uppenbar­ligen, säger John.

Vilken låt vill ni bli förknippade med om 50 år?

– Förhoppningsvis har vi inte skrivit den låten än, säger Ossi.

– Den låten kommer då, om 50 år, säger John.

Kommer ni att hålla på i 50 år till?

– Nej, för fan. Om 50 år är jag 90 bast, eller 80 är jag. Förhoppningsvis har man det lite trevligare än att sitta i en turnébuss då, säger Ossi.

– Aldrig i livet! Jag kommer alltid att spela gitarr och jag tror att det kommer att räcka för mig. Jag kommer ganska långt och blir tillfredställd av att bara få spela lite gitarr varje dag.

– Jag kommer absolut inte hålla på och turnera tills man blir jättegammal. Men det ska göras en jävla massa mer musik innan man dör, säger John.

Vad har ni sysslat med sedan förra årets Yranspelning?

– Vi har gjort skiva hela hösten, vi gjorde typ en spelning på höst­en och jobbade bara med skivan tills vi släppte den i april. Sedan har vi bara turnerat. Det är en cykel, nu kommer vi att turnera – vet inte hur länge, nåt år, säger Ossi.

Hur blir årets spelning?

– Den kommer att bli fantastisk, så klart, säger John.

– Vi är så ”pepp” inför den här festivalsommaren så jag tror inte att vi kommer att göra en enda dålig spelning. Det kommer att bli grymt. Vi har nog aldrig haft så hög lägstanivå som vi har nu.

Vad vill ni hälsa till Yranpubliken?

– Det är roligare att se oss än de som spelar på de andra scenerna, säger John.

– Vi lovar att överträffa de andra. Vi lovar att vara roligare, även om det är Markoolio, skrattar Ossi.

– Eller Özz Nûjen, fyller John.

Är det er grej att vara roliga på scen?

– Nej verkligen inte, vi har sällan roligt på scen, det är bara ren och skär ”output”. Vi har roligt efteråt, så då belönar vi oss själva. Den riktiga kicken kommer efteråt. Det är lite som med någon som utövar en sport, man är bara fokuserad när man gör det och sedan när man ramlar över målsnöret så kommer belöningen, förklarar John.

– Skillnaden är att idrottare sällan får belöna sig själva, säger Ossi.

– De får dricka en extra god sportdryck och vi får dricka en extra god whiskey, säger John.