Fina, fina Anna von Hausswolff
Anna von Hausswolff
Bombay Sapphire Club, fredag
Betyg: 5
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Johan Forsstedt
Fotograf: Johan Forsstedt
Anna von Hausswolff visade prov på stort engagemang och ett enormt hjärta när hon spelade på Bombay Sapphire Club i fredags.Fotograf: Johan Forsstedt
Fotograf: Johan Forsstedt
Fulla festivalbesökare har aldrig blivit så hotfullt emottagna som när Anna von Hausswolf spelar i Storsjöteaterns källare. Snacksaliga gäster möttes av ett frekvent hyschande, som om man var rädd för att skrämma bort allt det vackra som utspelade sig på scenen. Att Anna von Hausswolff skulle bli rädd och gömma sig bakom pianopallen, när det istället verkar vara hon som var minst besvärad av oss allihop.
Hos Anna von Hausswolff samsas nämligen solstrålar och ösregn. De hjärtskärande låtmaterialet tar en vändning och måste med jämna mellanrum omvärderas, då långa vokaler ibland uteblir och istället ersätts av Annas bubblande skratt. Allt medans publiken tycks hålla andan och exhalerar först när det är dags att bryta ut i öronbedövande jubel.
Hausswolffs debutalbum "Singing from the grave" benämns ofta med ordet; perfektion. Och hon är sannerligen årets mest rättmätiga hajp, utan att för den sakens skull vara det minsta distanserad eller oåtkomlig. Det finns inget poserande i hennes framträdande, inte heller en strävan efter att uppfylla den sakrala och svarta bilden hon skapat med sin skiva. Det blir bara fantastiskt, av sig självt.
Bäst: "Track of time" och "Old beauty/Du kan dö nu"
Sämst: Åke. Jag vet inte vem han är, men hans polare envisades med att ropa hans namn i två hela refränger.
