– Den här månaden har jag haft över 3 000 besökare som tittat på fåglarna och det är riktigt bra, säger Gunnar Rindå.

– Jag kan se hur många som besöker sidan. I snitt tittar 100 personer om dagen på min webbkamera. Tittarna har hittills kommit från 41 olika länder men finns huvudsakligen i Tyskland och i Sverige.

Gunnar Rindå börjar mata småfåglarna på hösten, när de första snöflingorna börjar komma. Sedan håller han på och matar tills snön försvinner från marken.

– Fåglarna kommer när maten börjar ta slut för dem i skogen och sedan stannar de tills de hittar egen mat igen, säger Gunnar Rindå.

• Är det sant att om du börjat mata fåglar en vinter så måste du fortsätta, om inte så dör de?

– Nej, det är inte sant. Fåglarna hittar mat, säger Gunnar Rindå som hittills i år gett småfåglarna cirka 150 kilo fågelfrö samt ett antal talgbollar.

Mängden fåglar som besöker fågelbordet varierar – de små matgästerna kommer från gryning till skymning med ett uppehåll mitt på dagen. Och när det är riktigt kallt så gästas fågelbordet av väldigt många individer.

– När det är skitkallt så behöver de äta för att hålla värmen.

Och man ser riktigt hur de fryser, de burrar upp sig och drar in sina små ben.

Bland de småfåglar som regelbundet besöker fågelbordet framför webbkameran finns domherre, talgoxe, gråspett, gulsparv, pilfink, blåmes, nötväcka och nötskrika.

Men även större arter som sidensvans, skata och olika varianter av hackspett är vanligt förekommande.

– Ja, jag har ett öppet fågelbord för att jag vill ha de större fåglarna också. Vissa anser att man ska ha tak på fågelbordet så att fåglarna inte skitar ner i maten men jag städar ur och rengör byttorna varje dag, säger Gunnar Rindå.

• Vilken fågel är din favorit?

– Oj, det var en svår fråga. Den går nästan inte att svara på, säger Gunnar Rindå.

Efter en del funderande kommer svaret:

– Jag måste säga att den roligaste fågeln är skatan. De är så himla härliga. De är smarta och snygga, retsamma och finurliga, och så knycker de saker. De är en stor favorit.

Den som vill kan alltså på ett enkelt sätt följa fågellivet i Vaplan, titta på utsikten över sjön och kanske även få syn på någon som tar en promenad längs byvägen.

Behövs tillstånd för en sådan här kamera?

– Det är en gråzon, säger Gunnar Rindå.

– Kanske skulle man kunna känna igen någon som går på vägen även om det är en bit dit ner, men jag sparar ingenting. Allt sänds i realtid och sedan försvinner det. Och alla jag träffat i byn tycker att det är roligt att kameran finns. Ibland är det någon som stannar och vinkar samtidigt som de pratar i telefon med den de vinkar till.

Webbkameran har gett Gunnar Rindå en rad nya bekanta – främst i Sverige och i övriga Europa.

– Jag får väldigt många nya kontakter från när och fjärran tack vare kameran.

– Varje sommar har det kommit folk hit och hälsat på. Det har varit svenskar, tyskar, danskar och fransmän. Dom har kommit förbi när de varit ute på semester, förra sommaren fick jag en flaska vin som hälsning från en fransk ornitolog, berättar Gunnar Rindå.