• Varför ville du bli kommunchef i Krokom?

– Jag visste att det var ett arbete som skulle passa mig. Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och jobbade tidigare som skolledare och områdeschef i Östersunds kommun. Och att jag sedan fick jobbet bland ett 40-tal sökande var Thore Holmbergs förtjänst. Han var socialdemokratiskt kommunalråd i Östersund och det var på hans rekommendationer som Krokoms politiker valde mig.

• Hur kändes det då att komma till Krokom?

– Det var en massa tråkigheter från början. Ekonomin var körd i botten, kommunen hade dåligt rykte och delar av personalen skämdes faktiskt över att jobba i kommunhuset.

• Blev du förvånad över något?

– En sak slog mig direkt och det var alla chefer. I chefsgruppen satt 16 personer. Det fanns faktiskt chefer som inte var chef för någon personal. Ändå hade de betalt som chefer. Numera är antalet chefer halverat och det är lika många kvinnor som män.

• Hur dålig var ekonomin egentligen?

– Den var förfärlig. Kommunens underskott 1996 var 40 miljoner och när HSB:s bostadsrättsförening i Byskogen gick i konkurs 1998 uppgick borgensåtagandena till 90 miljoner. Så det krävdes radikala åtgärder och dessutom hjälp från bostads- och kommunakuten. Ett 40-tal tjänster skulle bort och förvaltningar läggas ner.

• Och hur togs dessa besked emot?

– Det blev naturligtvis stor turbulens bland de anställda. Bara ett år efter att jag tillträtt uppvaktades politikerna om att jag borde sparkas. Men jag har hela tiden känt stöd från det politiska hållet och det oavsett partifärg. Det har varit stor samstämmighet om hur besvärliga frågor ska lösas.

• I en ÖP-artikel betraktades du av ett antal anonyma kommunanställda att ”vara något som katten hade släpat in”.

– Det var ju inte speciellt roligt. Och det fanns till och med anställda som under en tid inte hälsade på mig. Det är alltid tufft att säga upp folk. För oftast är det så att hela familjer berörs. Men i slutändan var det ändå många som fick det bättre tack vare utbildningsinsatser. De blev bland annat undersköterskor, sjuksköterskor och lärare.

• Varför hade du en hockeyhjälm på huvudet i kommunens cafeteria?

– Det var när jag skulle förklara nedskärningarna inom fritidsförvaltningen för föreningslivet. Men ingen skrattade.

• En gång hotades du till livet.

– Som kommunchef var jag ett rött skynke för en kommuninvånare.

• Har du använt kommunens kreditkort?

– Aldrig. När jag fick kreditkortet klipptes det sönder och lades in i ett kassaskåp. Och under alla dessa år har jag bara gjort två utlandsresor i tjänsten, till Levanger och Namsos. Man ska vara rädd om skattebetalarnas pengar.

• Du har inte fått några gåvor som betraktas som mutor?

– En gång satt jag i möte med Per Åsling när en man knackade på dörren. Han hade med sig en plastpåse som lämnades. När Pelle gått såg jag att det var en flaska hembränd sprit i påsen. Jag hade nämligen sett till att mannen fått ett va-bidrag som han var berättigad till efter att ha grävt en brunn. Så jag åkte hem till honom och förklarade att jag inte kunde ta emot spritflaskan.

• Är du flärdfull?

– Det är viktigt att vara representativ vid olika tillfällen. Men när jag avtackades av kommunfullmäktige i juni hade jag samma dräkt som när jag började som kommunchef i februari 1997.

• Hur håller du dig i form?

– Jag tränar regelbundet på gym och har bra gener. Som skogsägare är man ute och tittar till skogen. Och så gillar jag att åka skidor. Men bara utför.

• Du räknas som en av de mest uthålliga kvinnliga kommuncheferna i landet. Inga andra jobberbjudanden under den här tiden?

– Det har jag haft. Och 2003 var jag nära att bli landstingsdirektör. Men i sanningens namn har jag trivts oerhört bra med mitt jobb.

• Vad kommer du att minnas mest från tiden i Krokom?

– Befolkningsutvecklingen, företagsamheten, det förbättrade ryktet och att kommunen fått ordning på ekonomin. Det finns naturligtvis också mycket annat att lyfta fram.

• Och vad vill du göra som pensionär?

– Jag är ordförande i Danske Banks lokalstyrelse Jämtlands provinsbank och vill ta på mig fler styrelseuppdrag, gärna i större företag. Jag är också en av de 200 kvinnor i landet som deltar i det av regeringen tillsatta projektet Styrelsekraft. Det är en utbildningssatsning och syftar till att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser. Min mentor är styrelseproffset Barbro Steenstrup.

• Vilka råd vill du ge din efterträdare Ola Skyllbäck?

– Håll ekonomin i schack, ha bra kontakt med politikerna, stöd företagsamheten och besök möten runt om i kommunen. För det uppskattas.