Men redan idag öppnar förstaårseleverna sin elevutställning i det vackra gula huset vid Frösö strand, ovanför Vidarskolan.

I går pågick hängningen för fullt och stämningen var allmänt god bland de tolv eleverna:

– Det är så svårt att hänga, man hittar hela tiden nya sätt att placera verken, skrattar Ylva Kikajon, som bland annat gjort några konsthistoriska kommentarer.

Italienaren Fontana skar på sin tid snitt i dukarna, Ylva har snittat och därefter sytt ihop, vilket ger speciella associationer. Ett stort välformat lerägg kan påminna om Brancusi, men ägget har också ett sprucket syskon.

– Det är läskigt att ställa ut, men också väldigt kul. Inte minst är det svårt att namnge och sätta prislappar. Vilka är väl vi att sälja oss och hur ska man se på de omdömen vi får? funderar hon.

Ylva vill helst jobba med textilier, medan Ellinor Ågevall som hänger intill föredrar olja:

– Man kan göra om bilden, lägga till och dra ifrån, det gillar jag med olja och akryl.

Det märks på en stor duk som visar en kvinna bakifrån tillsammans med några glasprismor som finns på ett foto intill. Andra verk visar träd i olika former.

Intill ett badkar i nästa rum vilar lerbitar som bildar delar av en badande kvinna. Och i ett fönster sitter ett äldre kärlekspar omslingrat, uppenbart inspirerat av Ilona Benczédis speciella lerfigurer:

– Jag föll pladask när jag såg hennes verk, så jag ville göra något i samma stil, berättar Gun Sundkvist.

Intill paret sitter en påtagligt nöjd Cupido med pilbågen vid fötterna, efter fullgjort uppdrag – helt i Ilonas anda.

Konstskolan som funnits i 20-talet år drivs med stöd av Hållands folkhögskola och studieförbundet Sensus, eleverna tas in med hjälp av arbetsprover och utbildningen är studiemedelsberättigad.

– Den är studieförberedande om man vill söka in till Konsthögskolan eller liknande utbildningar.

– Första året går vi igenom olika tekniker, allt från grafik och olja till tryck, lera och video, berättar skolans rektor Helena Bourges, som är lärare tillsammans med Odd Larsson, båda aktiva konstnärer.

Helena jobbar själv främst med videokonst och i ett särskilt rum avdelat för installationer finns utställningens tveklöst mest obehagliga verk, en videoprojektion på en bild av en mänsklig ryggtavla.

Videon visar hur kinesiska hundar flås levande och sedan lämnas att dö, allt för att få till så attraktiva pälsar som möjligt. Själv var jag tvungen att illamående lämna rummet efter någon minut.

– Verket har väckt en hel del diskussioner på skolan, min avsikt är att rikta fokus på pälsindustrin och vår inställning till att använda päls, berättar Anna Norlén som gjort verket.

Att filmen spelas upp på en ryggtavla kan exempelvis tolkas som att vi vänder ryggen till det filmen visar, eller att den som använder päls bär hundarnas lidande på sin rygg.

Filmen har Anna hämtar från nätet och den är alldeles vidrig. Konst som upprör känslor och sätter igång tankar.