Att få glömma sig själv en stund
Relaterat
Det handlar om att dagarna i ända få försvinna in i, och lika mycket glömma, sig själv.
Jag trivs, känner mig levande och njuter. Det infinner sig en stämning som inte bara är konstruerad av uträknad filmmanipulation och smart dramaturgi på de vita dukarna.
Visst blir man påverkad åt det ena och andra hållet rent känslomässigt av filminnehållet. För självklart vet filmskaparna hur de ska få kroppens olika hormoner att flöda.
Men känslan av njutning kommer inte enbart från filmerna – utan lika mycket av att fullt ut av att följa hjärtat.
Att jag valt att befinna mig här.
Jag tycker om att se film. Eskapism eller inte, men så är det.
Man kan analysera vad som intresserar vissa människor och varför, men så detaljerade kan vi bli en annan gång.
En av livets meningar, som jag ser det, är att hitta och göra det man är bra på och mår bra av. Som regissören Kevin Smith uttryckte det - ”Things that dstract you from the fact that you’re dying”.
Det är väl förmodligen en väldigt kärnfull summering av all kultur – att få oss att tänka på annat än vår egen dödlighet.
När jag berättar om mina planer att besöka filmfestivalen möts jag ofta av kommentaren ”Åh, det skulle jag också vilja göra!”.
Jag fällde själv kommentaren många gånger i mitt eget huvud innan jag tog mig iväg.
Spärrarna som skulle övervinnas var i mitt fall höjda av psykiska barriärer lika mycket som att insikten i mitt eget hjärta och min egen person kanske var en smula dunkel.
Jag säger inte att man hittar sig själv genom att åka på filmfestival – det är snarare kanske tvärtom i mitt fall. Men det kan vara bra att låta ord gå över till handling.
Att inte skjuta på sina planer och drömmar och vänta på döden.
Det handlar om att hitta det som ger en handlingskraft. För mig gäller det att hitta det som får mig att följa hjärtat in absurdum.
Som Maria sjunger: ”These are a few of my favourite things”.
