Om supermetoder och superkroppar
Suck och stön och ojne vojne och ååårrrgghhh. Nu är det visst dags.
Vi snackar beach 2012 så klart. Vi som har Facebook har redan blivit bombarderade av statusuppdateringar av de som antingen ska skita i det, ta tag i det eller bara hatar det. De som inte har Facebook kan väl knappast ha undvikt löpsedlarna: ”Gå ner fem kilo på fem veckor”, ”Bli av med hullet på en kvart”, ”Supermetoden som ger dig Superkroppen”. Ungefär.
Samma visa varje år.
Här på kulturredaktionen märker vi av denna starta-nya-året-med-att-banta-hets på ett alldeles särskilt tydligt sätt. I mellandagarna har det nämligen dimpit ner flera böcker på temat ”komma i form”.
En av de böcker som kommit till oss är skriven av Katrin Zytomierska och heter ”Dags att bli smal”. Den som inte vet vem Katrin Zytomierska är får här en kort uppdatering:
Hon driver en av Sveriges mest lästa bloggar.
Hon har varit gift med Alexander Schulman och började sin egna bloggkarriär med att svara tillbaka på hans blogg.
Nu är hon tillsammans med flickfotografen Bingo Rimér.
Nyligen anmäldes hon för dödshot genom att på sin blogg skrivit kränkande om sin tidigare barnflicka.
Katrin Zytomierska är provokativ, kaxig – och smal. Efter att ha gått upp 33 kilo under sin graviditet bestämde hon sig för att gå ner allt igenom med LCHF (low carb high fat). Några månader senare var hon smal igen. ”Den här boken handlar inte om gravidkilon och bebisar, den handlar om hur man går ner i vikt utan att vara hungrig. Hur man lurar sin kropp till att äta mindre och om att bli smal och få ett bra självförtroende och självkänsla, för det är vad som händer när man blir smal. Man blir lycklig”, skriver Katrin Zytomierska i förordet.
Att vara smal är alltså detsamma som att vara lycklig.
Så är det.
Eller?
Vi är många som sitter i lunchrummet på dagarna och beklagar oss över tusentals intagna kalorier under helgerna som varit, som gärna vill gå ner fem kilo och som gärna skulle vilja ha någon som bokstavligen kom hem till oss på eftermiddagen, drog oss upp ur soffan och körde oss till gymmet. Och därinne mentalt piskade oss.
LCHF är säkert en superbra metod att följa om man vill gå ner i vikt.
Men den stora frågan är om man verkligen blir så mycket lyckligare bara man är smal? Kommer livspusslet bli lättare att lägga om jag väger fem kilo mindre? Kommer stressen man ibland känner när man ska lämna och hämta på dagis kännas mindre jobbig om jag bara är några kilo lättare.
Det vore så lätt att säga ja. Och visst skulle det vara skönt om man slapp känna att magen vällde ut över byxlinningen. Men blir vi verkligen lyckligare? Kommer solens strålar värma mer?
Jag funderar på hur jag skulle reagera om jag läste den här boken när jag var yngre.
”Det är bra att ha svältdagar, det har alla smala tjejer. Det är inget farligt med det”, skriver Zytomierska bland annat.
Nä men vad bra, kanske jag skulle tänka, då skiter jag helt enkelt i att äta i dag och då kommer jag säkert bli jättesmal.
”Drick inte mycket vatten för då kissar du hela tiden”.
Men gud så bra, då skiter jag i att dricka vatten då.
”Du kan gott somna med lite kurr i magen ibland. När du är hungrig förbränner kroppen”.
Okej, när jag är hungrig förbränner kroppen. Kurr i magen är bra. Okej, då låter jag bli att äta.
”Vill du pressa ner kroppen till att väga mindre än den vill väga får du bråka med den. Alltså äta ännu mindre.”
Aha, få se nu. Min kropp vill alltid väga mer än vad jag vill. Jag måste alltså sluta äta.
Eller?
Nu är jag inte så fasligt ung längre. Och jag har provat allt det där med att äta mindre och somna hungrig och skippa dricka vatten. Genom åren har jag lärt mig att det inte fungerar. Nu blir jag bara förbannad när jag läser sådant.
Alltså. Lchf är nog en superbra diet att följa om man vill äta god mat, må bra och samtidigt gå ner i vikt. Andra dieter är säkert bra för den som mår bra av den, och så vidare. Den som hellre vägen några kilo för mycket och därmed får sin godispåse varje lördag är säkert lika lycklig som alla andra.
För lycka handlar om så mycket mer än utseende och vikt.
Ni kan se det här som min första bokrecension. Vad tror ni? Tycker jag att ni ska köpa Katrin Zytomierskas bok ”Dags att bli smal”?





































Senaste kommentarerna:
Skrivet 5 jan 2012 08:17 Orvar (Ej registrerad)
Katrin Z har många gånger visat ett egoistiskt sätt och verkar också vara en person som har behov av att försöka trycka ned andra, vara elak och stor i truten (i alla fall skriftligt). Inte vid något offentligt tillfälle har hon visat någon ödmjukhet. Nu har hon skrivit en bok om en egen engångsbantning och tror att det kan jämföras med någon som har gedigna kunskaper i nutrition och näringslära. Jag är helt emot alla böcker som bygger på en lekmans personliga erfarenheter av en sak, och där författaren tror att "det här funkade för mig en gång, då funkar det för alla, alltid". I mina ögon är Katrin Z på många sätt en dålig förebild.