Det finns ett ljus i slutet av tunneln
Det börjar återvända nu. Ljuset. Efter någon vecka utan julstjärnor, adventsljusstakar och julgranar är det på tiden.
Relaterat
I måndags när jag gick hem från jobbet i skymningen och ser jag en ljusinstallation i träden, det står: "Vi går mot bättre tider". Den lyser upp fint i Badhusparken på ett uppmuntrande, men samtidigt lite svårmodig sätt, en sorts påminnelse om att just nu är det minsann inte så jäkla roligt, men jag ser ljuset i tunneln, typ.
Men det kanske är lite så. Hur många har inte känt tröttheten smyga sig på i och med mörkrets intrång i november, och gjort oss lite, lite tröttare för varje dag, och för att få sitt crescendo vid jul.
Å nej, jag har inga barn. Men man kan faktiskt vara jäkligt trött ändå. Och inse att man sovit sju timmar utan att ha blivit väckt, men det ändå känns som man försöker stiga upp efter att ha sovit i flera år. Känna att man aldrig vaknat till liv under dagen innan det börjar bli mörkt igen.
En kollega har laddat hem "Sleep cykle" i mobilen, den ska känna av din sömncykel genom att läsa av dina rörelser i sängen. Det är tänkt att man ska vakna när man sover som lättast. Hur vetenskaplig och väl den fungerar kan väl vara osagt, men det kan väl vara värt att prova?
Men vi går som sagt mot ljusare tider. Och om man ska hänga med i butikernas säsonger så är det snart vår redan nu. Rean på vinterkläder började för länge sedan och nu exploderar det av färger i butikerna. Porslin, dukar, textiler och träningskläder, allt i pigga vårfärger.
Det känns rätt skönt. Jag längtar redan lite till att springa på torr asfalt. Det är snart, bara drygt två månader bort. Och fyra till så är vi i inne i juli.
