Annacarin Aronsson om livets skörhet
Relaterat
Måndag morgon och TT rapporterar redan om veckans första dödsolycka: En person har ramlat ner på tågspåret på Huddinge station och blivit överkörd av tåget. All södergående tågtrafik står stilla.
På Facebook skriver en vän: ”Tågförsening för andra veckan i rad pga självmördande Stockholmare” och föreslår lite amfetamin i vattnet så att folket blir gladare.
Men snart visar det sig att det inte var en olycka. Personen i fråga, en 50-årig man, har av oklar anledning halkat eller ramlat ner på spåret och desperat försökt ta sig upp igen innan tåget kom. Men han hann aldrig.
Av någon anledning berör mig nyheten djupt. Jag föreställer mig att mannen precis lämnat sina barn i skolan, jäktat för att hinna med tåget till jobbet och därför sprungit ut på perrongen. Kanske var det fullt med folk och han valde innerspåret, lite för nära kanten. Ett snedsteg och plötsligt var livet borta. Plötsligt kommer pappa inte lämna barnen på skolan mer. Någonsin.
Jag tänker på en av mina bästa vänner som bor i Stockholm och åker tåg till jobbet. Det är inte alls svårt att föreställa sig henne stressad, småspringandes på perrongen, i höga klackar och med iphonelurarna tryggt inkörda i öronen. Ett snedsteg och det skulle kunna vara hon som låg där på spåret.
Eller någon annans pappa. Eller mamma. Eller jag eller du.
Livet och döden går hand i hand heter det. Ibland blir man smärtsamt medveten om hur liten gränsen verkligen är.
Lite senare under dagen rapporteras det att en man omkommit efter att ha blivit påkörd av en buss i Norrköping. Och strax efter det att en annan man dött efter att ha fått ett fallande träd över sig i Skara. Under förmiddagen i måndags omkom alltså tre svenska män i 50-årsåldern i tre olika olyckor.
Hur många barn blev faderlösa under en och samma förmiddag, måntro?
Samtidigt visar det sig att självmordsförsöken bland ungdomar har ökat de senaste tio åren. Självmord är den vanligaste dödsorsaken mellan 15 och 24 år. Under 2010 tog 121 personer under 25 år sitt eget liv, enligt Socialstyrelsens statistik.
Britta Alin Åkerman, som forskar kring självmord, eftersöker mer pengar till forskningen och psykiatrin. Hon påpekar att mycket mer pengar satsas på forskning kring bilolyckor, som utgör en tredjedel av antalet dödsfall i självmord.
Självmord är en folksjukdom, anser hon, och den bör uppmärksammas mer. Dessutom bör föräldrar bli bättre på att fråga sina barn hur de egentligen mår.
Oavsett om man trillar ner på ett tågspår, får ett träd i huvudet, blir överkörd av en buss, eller väljer att ställa sig på tågspåret själv, så finns det anhöriga som ska leva med sorgen resten av livet.
Livet är skört. Det syntes väl i nyhetsrapporteringen i måndags.
Så se var ni sätter fötterna. Fråga era ungdomar hur de mår. Ta hand om er.





































Senaste kommentarerna:
Skrivet 3 feb 2012 14:56 Marie (Ej registrerad)
Tänkvärt det som Annacarin skriver om.
Men jag tror inte föräldrar längre orkar med tempot i samhället. För så länge inte POLITIKERNA ser vad som sker. Så blir det som att klättra upp till toppen i sirap, medan hela engagemanget av politiker fördubblar stressen både på riks och lokalnivå.
Skrivet 3 feb 2012 15:11 Det är väl inge roligt att va dö? Svart, trist, stilla, kallt, ruggigt, alla gråter...LIVET ÄR TILL FÖR ATT LEVA (Ej registrerad)
Det sista som överger människan är hoppet, kroppet fast själet är svårt att ta dö på
himmelen rasade in, jorden skälvde, väggarna rämnade, våra dagar är räknade
HELA LIVET ÄR EN RISK
TRON HOPPET KÄRLEKEN
Undergångsteorier:
Jorden går under den 21december 2012, en metior stor som en buss nära jorden förra veckan, urangruva i Oviken, strippklubb i Mörsil, en jättetsunami som glider över hela skiten, eller läckande kärnkraftverk i Japan och tre meter snö, åsså stormarna Dagmar å Emil
jorden spricker i två delar och gatlyset slocknar, inget Arenabygge, Björntanden och Tomee´ Stosjöodjuret slog sin sista vak på Flake
Har du läst När jesus kom till Östersund, han som skrev den lär ha jobbat på ÖP
Vem ska vi tro på?
LIVET ÄR STENKUL
Allting på jordens rund skall och förgås...men vår fru musika hon ska bestå
Jag vill ha en hölada, en stor häst, en vedkap och en pudel och att Jamtland blir ett häftigt EKO-place med renfile´getost och öl från Klövsjö
Undergången:TVEKSAM!
Skrivet 3 feb 2012 18:12 Vi ger och ger av el å skog med och utan plog, enda till han idog dog och log då han hade fått nog av nån drog (Ej registrerad)
Intressant hur mycket vi ska orka
när vi går på absolut max så har vi sextio % kvar
är vi lat, va? bekväm eller alltid till lags, på topp eller ledsen
Människan ska leva naken i 45år på savannen
Vi på tundran eller hjortronmyren i södra Norrlands fjälltrakter ska inte tro vi är något, vi är "kostsamma" som prompt måste vara kvar här fast det påstås att vi inte är lönsamma
tjurskallar som ger el och skog, älg, ren och ripkött, hjortron och kvanne
I min årskull på Frösön tog sex stycken pojkar sig av daga, varför, var det för att vi var försökskaniner för Fria aktiviteter, vi kanske miste kompassen i det mysiga 70-talet då agan försvann
Hur tydlig ska man vara, säga fel saker vid fel tillfälle för att höras, synas, när ALLT redan är förutbestämt som några säger
Tänker ibland när jag kör bil på: Tänk om den jag möter blir utbränd just nu i denna stund, domnar, tom. dör, hjärtat stannar och jag stryker med i rykande rappet för jag just är där just då
Va mina dagar räknade DÅ, va
Skrivet 4 feb 2012 12:11 Döden, döden, är nog en sjurungande fest, lätt och ledigt utan förbehåll, makt och prestige, Livet e roligt å, fast kallt (Ej registrerad)
Ja, vad går det ut på? Ska vi reagera på allt eller låta smutsvattnet strila mellan broarna och låta Gud ta hand om ett, Va?
En klok människa VET när hon ska dö sägs det
Döden i sig självt är nog inte så hemsk, ja, det beror ju på hur många godhetspoäng man samlat i jordelivet
Det är det som är livets mening: Att samla GODHETSPOÄNG
Gud prövar de han älskar, den han älskar mest tar han hem (till det STÖRSTA) himmelen, där man inte fryser...
Du föddes icke för att dö
men, för att vitare än snö
få färdas ovan stormars brus
på örnavingar
Hemskt är att bli lämnad, men:
ALLA ÄR ENSAMMA ANNARS KUNDE VI INTE TRÄFFAS
Långvården är nog värre, nu när vi alla är "kostsamma bördor" för samhället, EU och penningmakten som är så töntig
Det är bara fegisar som har många pengar, de rika får nog ett sämre moln att ligga på i himmelen
Ju högre pensionsförsäkring, ju sämre moln
Det går ju att tala med de döda, då får man de svar man själv vill förstås och det är ju o-spännande.