En otrolig styggelse till poplåt
Att åka runt i en bil och endast ha radion som musikmaskin, det är sällan en stimulerande upplevelse.
Relaterat
Men då klagandet på just strömlinjeformad radiopop är det ultimata sättet att sparka in en öppen dörr, så struntar jag i att generalisera alltför mycket och riktar i stället min irritation mot en specifik person och hans fantastiskt hemska tortyr som nästan fått mig att slita upp bil-dörren mitt på motorvägen och rulla ut i ren panik.
Jag känner nämligen att det gått för långt. Något som, om vi ska använda topplistorna som referens, jag tydligen är helt ensam om.
Vad är grejen med Chris Medinas ”What are words”?
Och nu pratar jag endast om låten. Jag pratar inte om honom som person, hans insatser runtom i världen och hans uppenbart fantastiska karaktär (för han känns verkligen som en hyvens kille).
Jag syftar endast på hans ultimata styggelse till poplåt. Ingenting annat.
Smaken är som baken, delad och fylld med de allra hemskaste otrevligheter. Subjektiviteten regerar. Alltid.
Men i vissa fall så slår det faktiskt slint, som när James Blunts första hitlåt var på korståg och jävlades med hela länders befolkningar.
Känslan är nu densamma. Det handlar i grunden om samma överproducerade, strömlinjeformade och hemska musik, med textrader i falsett som faktiskt enbart verkar vara till för att irritera.
I en högst ovetenskaplig undersökning så frågade jag ett tiotal personer om vad de tyckte om låten i fråga, och kammade hem svar som ”bedrövlig”, ”usch” och ”gud så bajsnödig den är …”
Det blir dock svårt att ställa det empiriska materialet mot faktumet att Medina håvat in dubbelplatinum i Sverige för låten. Masshypnos?
Mycket av gnället handlar givetvis om att jag, som en lillgammal gnällfabror, helt enkelt inte gillar ”What are words?”. Den är inte för mig. Så mycket är uppenbart.
Jag är inte smakpolisen. Men då jag oftast kan greppa att en låt röner framgångar, trots att den inte faller mig i smaken, så står det nu helt still. Det är James Blunt ”all over again”.
Det måste finnas en förklaring som på något sätt går djupare än bara subjektiv smak. Den är verkligen så fantastiskt dålig.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 10 feb 2012 11:01 Magnus (Ej registrerad)
Jag kan inte annat än att hålla med. Jag brukade byta kanal direkt när låten spelas. Jag är dålig överlag på mainstream musik men när jag fick höra om bakgrunden till denna låt så kan man ju inte annat än bli rörd. Han skrev den till sin tjej som var med om en olycka. Hon fick en hjärnskada och han skrev låten med textrader som:
"what are words if you dont realy mean them when you say them" och "Cuz what kind of guy would I be If I was to leave when you need me most"
Hela låten är en kärlekshyllning till sin tjej som han håller fast vid fast än hon genomgått en sådan tragisk förvandling och efter jag hörde hur han gjort låten gav jag den en chans. Det är en så otroligt vacker handling och jag lyssnar nu på låten när den spelas på radion. Inte för att jag tycker att den är bra men texten ger mig en gnutta hopp om att det finns goda människor där ute. Media förmedlar mycket våld, hat och elände så en solskenshistoria och fin personlighet kanske bidragit till säljtopparna??
Skrivet 10 feb 2012 15:32 Noler (Ej registrerad)
Jag älskar Chris Medina. Men endast för att han påminner om Hurley i LOST.