2011 fick Jamtli en lika unik som oväntad donation.

Konstnären och skulptören Karl Bertil Nilsson, boende i skånska Ekerby, hade avlidit 84 år gammal och han skänkte hela sin kvarlåtenskap till länsmuseet i Jämtland, där han hade ställt ut som 28-åring år 1955.

Karl Bertil kom till Östersund i början av tonåren 1940 och blev kvar tills han började på Konstfack 1946. I donationen fanns fastigheter i både Skåne och i Spanien samt massor av konst.

Utställningen ”Kropp och kroppsligt” hade vernissage i söndags. I utställningen visas måleri och mindre skulpturer. De allra största skulpturerna som ingick i arvet får vänta med att visas till en annan årstid.

Karl Bertil Nilsson var ingen välkänd konstnär. Han var mest känd som skulptör och runt om i Skåne finns många av hans skulpturer i Riksbyggens bostadsområden. En av hans specialiteter var lekskulpturer i form av djur som var lämpliga för barn att klättra runt i.

I utställningen på Jamtli finns nakenstudier av både män och kvinnor, både i måleri, teckning och skulptur. De är i sig helt okej, men kanske inte helt intressanta.

Roligare är de målningar och teckningar som fokuserar på rörelse och kroppar och inte på ansikten och människor. Här finns den läckra ”Dansöser” i olja från 1977 med ett otal dansande kroppar i klara färger.

Manliga kroppar får en motsvarande behandling i ett antal målningar där kropparna och kroppsdelarna spelar fritt och inga ansikten syns. Kanske allra roligast är glasmosaiken Bastun där kropparna sitter på rader på sina lavar.

Skulpturerna som visas är väl mestadels förstudier som förslag till offentliga verk. De visar en teknisk skicklighet. Men stilen varierar kraftigt mellan det avskalade abstrakta och det väldigt tydliga avbildandet.

Det är en rolig utställning på många sätt. Den har kompletterats med en del andra verk fokuserade på just kroppar.

Men visst, hade inte Karl Bertil Nilsson donerat all sin kvarlåtenskap till Jamtli hade det inte funnits någon större anledning att visa allt detta. Några enskildheter sticker ut på det sätt jag nämner ovan. Annat är ärligt talat rätt så ointressant.

Utställningen pågår till 9 april.

I Jamtlis kafé visas en av vårens mer spännande utställningar i Östersund.

”Vill du gifta dig med mej?” är en tematisk utställning om våra fördomar och förutfattade meningar. I utställningens foton dyker Eva-Märta Granqvist, i bröllopsklänning, upp tillsammans med en rad olika, udda och spännande personligheter, män som kvinnor.

Fotona har tagits av fotograferna Åsa Abrahamsson och Christer Andersson. Till varje foto finns en kontaktannons från den person Eva-Märta står bredvid på bilden.

Utställningens bakgrund är djupt tragisk, där Eva-Märta var gift med en man som var drabbad av psykisk ohälsa och sedan tog sitt liv.

När hennes omgivning såg honom tyckte de en sak och när de fick reda på hans sjukdomsbakgrund var uppfattningen genast en annan.

Den här utställningen är väldigt rak och enkel och den tvingar betraktaren att ta ställning vid varje bild. Imponerande och tänkvärt. Finns kvar till 15 april.

Pelle Angvert är den konstnär som gjort den mest spännande resan under de år jag recenserat konst i Jämtland.

Han började som enormt skicklig konstnär med specialitet att fotorealistiskt avbilda bilar, motorcyklar och människor. Den utställning som hade vernissage på Härke konstcentrum i lördags är något helt annat.

Måleriet är stort och abstrakt. Men i det abstrakta finns ändå saker att upptäcka och att läsa in. Där finns diffusa rumsliga miljöer, byggnader, ja en bil är rätt tydlig samt väldigt spännande ljus och mörker.

Det leder till att man många gånger kan stanna upp och i det abstrakta kan man läsa in hela historier och miljöer.

Det är ett oljemåleri på duk. Men oljan får gärna rinna och flyta ut och ytorna behandlas ibland väldigt tufft.

Det här är ett poetiskt skapande som på något sätt tar tag i en hel del stora frågor. Här finns inga lösningar men måleriet skapar stämningar och minner om något större. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att inte bli gripen av flera av dessa målningar.

I lördags i Ahlbergshallen var det vernissage för en utställning med teckningar och måleri i tusch och gouache av Karin Karlsson.

I sitt skapande pendlar ­Karin mellan konkret och abstrakt. Här finns en vägg med geometriska figurer. Men det mest spännande är de stora målningarna i gouache där färgen skapar stämningar och mönster. Det är som stora landskapsmålningar eller vad man nu vill.

Skapandet är minimalistiskt och djupt poetiskt i vissa verk. Annat är stramare och känns mer matematiskt beräknande.

För mig blir utställningen till två delar som inte riktigt kan förenas.

Den poetiska delen är stämningsskapande och spännande i alla sina gråskalor. Det övriga är något som inte når mig. Men det övre rummet med sina åtta stora ark som hänger från taket är värt att unna sig.