Jag är kvinna. Jag är även journalist, Torvallabo, jämtlänning, svensk, mamma, intresserad av film och resor, gillar att baka och jag gillar att umgås med mina vänner. Jag är helt normal, med andra ord.

Jag definierar inte mig själv utifrån ett av ovan nämnda kriterier, jag är en blandning av dem alla. Men det är ett kriterie som lyser starkare än de andra, och som ofta, liksom för de flesta andra kvinnor i samma situation, används för att definiera mig i olika sammanhang: Mamma.

Ja, jag är mamma och det är underbart. Men det är inte enbart som mamma jag definierar mig själv. Därför undrar jag hur det känns för den mamma som i veckan blev definierad så här i en rubrik i en kvällstidning: ”Tvåbarnsmamman Catharina betalade 2 000 kronor med fick aldrig se Melodifestivalen”.

Varför är det viktigt att berätta att Christina har två barn? Antagligen är det därför att Christina på grund av sina två barn inte har så jättestor plånbok, därför svider det extra mycket då hon förlorat 2 000 kronor på att köpa biljetter till ”Mellon” som visade sig vara falska. Nu berätt­ar rubriken i och för sig inte om hon är ensamstående med sina två barn eller inte, men bara ordet ”tvåbarnsmamma” ger oss en hint om att hon inte har det så fett ekonomiskt. Skulle rubriken ha kunnat vara: ”Börsmäklare betalade 2 000 kronor med fick aldrig se Melodifestivalen”? Nej, det hade inte varit ett dugg intressant. Inte heller ”Tvåbarnspappan Robert betalade 2 000 kronor men fick aldrig se Melodifestivalen” hade skapat något större intresse. För pappor tjänar ju mer än mammor, eller hur! Det är inte lika synd om papp­or som mammor.

Tendensen att definiera kvinnor efter hur många barn de har syns i tidningarnas rubriker då och då. Det var till exempel en fembarnsmamma som satte dit den ökända sol-och-våraren för några veckor sedan. Just ordet ”fembarnsmamma” förekom flitigt både i rubriker och redaktionella text­er.

Varför var det viktigt att berätta att kvinnan hade fem barn? Var det extra imponerande att hon därmed ens hade tid att luska i mannens förflutna? För när man har fem barn, hur har man ens tid att sitta framför datorn och googla på snubben man dejtar? Hur har man ens tid att dejta? Eller definierades hon så därför att hon med fem barn att försörja ansågs extra känslig för bedrägeriförsök? Lura en fembarnsmorsa på pengar och barnen blir plötsligt utan skor?

Hade vi kunnat tänka oss ett omvänt scenario: ”Fembarnspappa satte dit sol-och-vårare”?

Även kring historien kring massmördaren Anders Behring Breivik dök det upp en rubrik om en flerbarnsmamma. För det var nämligen en svensk tvåbarnsmamma som ägde det sim-kort som hittades hos Anders Behring Breivik. Varför det var viktigt att berätta att ägaren till simkortet hade två barn orkar jag inte ens spekulera i. Det som är intressant är varför kvinnor hela tiden definieras efter hur många barn de har. Och varför kvällstidningarna hjälper till att sprida de stereotyper kring kvinnor och mammor som finns.

Visst, det är väl allmänt känt att det kostar mycket pengar att ha barn, och att de som har några stycken sällan har lika mycket pengar att spendera på sig själva som de utan barn. Och allra sämst ekonomiskt har ofta ensamstående mammor.

Men om vi hade lika lön för lika arbete i Sverige, om lika många kvinnor som män satt på chefsposter, om papporna tog ut lika mycket föräldraledighet som mammorna, om vi hade ett jämställt samhälle så kanske vi skulle kunna slippa sådana här rubriker.

Ja, jag är mamma. Men det definierar inte mig.