Östersund behöver fler razzior!
Ordet razzia kommer ursprungligen från arabiskans ghazi/ghazah där det har betydelsen att göra en raid, eller att göra en plötslig framstöt djupt in i fiendens territorium.
Relaterat
Via portugisiskan och franskan har det sen formats om till razzia som vi också själva använder i svenskan. Till exempel i rubriker som skatterazzia eller mc-razzia.
Razzia på svartklubb är en klassiker. Liksom razzia på bögklubb, även om det var ett tag sen man såg det i dagspressen (senast på 1990-talet visar det sig om man slår i läggen).
Ännu ovanligare är:
Razzia på dagis.
Razzia på äldreboende.
Razzia på konfirmationsläger.
Eller:
Razzia på Stockholmsbörsen (borde dock göras betydligt oftare).
Hur som helst. Det finns få ord som är så roliga för en tidning att använda som just razzia. Det finns liksom en air av handlingskraft runt det där uttrycket.
Äntligen! tänker man skadeglatt när man ser rubriken. ”Nu ska dom få!” Och man ser i andanom hur polis och kronkalle sparkar upp dörren till det drabbade etablissemanget och dänger batongen i huvudet på första bäste gubbe som dristar sig att protestera.
Jag tror att många gnuggade händerna av förtjusning för några veckor sen när konkurrensverket slog till (också ett roligt uttryck) hos en rad byggföretag i länet. Man föreställde sig hur tjänstemän och direktörer hoppade handlöst ur fönster på tredje våningen för att undkomma polisens gläfsande schäfrar.
Och hur myndighetsföreträdare i triumf bar ut både datorer och kassaskåp från stället, och kanske även en och annan kaxig byggherre, slagen i järn. Eller varför inte doppad i tjära och fjädrar, hängande i en bit järnvägsräls.
Det är lätt att fantasin drar iväg såna gånger.
Men Östersund är en stad som lämpar sig väl för såna drömsyner. Det finns atmosfär här (numera) som inbjuder till tokigt fabulerande. Och snart – hoppas många – kommer också storinkvisitorn Janne Josefsson att slå till med århundradets jätterazzia på Rådhuset, varpå hela kommunledningen och alla tjänstemännen kommer att föras ut på rad med sänkta huvuden, iförda handklovar. Ungefär som Björnligan i Kalle Anka.
Fast plötsligt!
Bengt Marsh sliter sig loss och stjäl en pistol ur hölstret på en av vakterna, innan han barrikaderar sig i klocktornet där han sen skjuter vilt mot alla medan Jamtlandstaus dingdångar öronbedövande över nejden.
Folk kastar sig in i buskar och bakom stenmurar för att ta skydd. Ja, jösses... Minns ni slutscenen i Butch Cassidy & The Sundance Kid? Sånt går allmogen och drömmer om i Vår Lilla Stad.
Fast med AnnSofie Andersson och Karin Thomasson i rollerna då, i stället för Redford och Newman.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 feb 2012 12:31 Peter (Ej registrerad)
Hehe! Jo, man känner väl igen sig lite i det där.
Försöker rannsaka mig själv och hitta skälet till mina primitiva tankar och tycker mig veta svaret, men det tänker jag inte beskriva här. Alla kan ju dock inte ha samma skäl och man funderar därför:
Vad beror det på?