Modig och färgstark textilkonst
Två lika omtumlande som bra utställningar hade vernissage i helgen. Humörhöjande textilier och ett djupt berörande måleri ...
Relaterat
Bildextra - Klicka här
Den textila konsten har ofta svårt att nå ut. Men den kommer alltmer in på gallerierna. Och fler och fler konstnärer söker sig till textilen. Men få, om ens någon har väl vågat ta det lika långt som Fredrik Lindqvist, som inledde vårsäsongen hos Galleri Remi i lördags.
Fredrik kommer från Skåne, har utbildat sig i Umeå och bor och arbetar i Tyskland.
När man går in på Galleri Remi omsluts man som besökare omedelbart av ett hav av mestadels lite mörka, men väldigt klara och framför allt väldigt värmande färger.
Fredrik Lindqvist använder sig av den uråldriga grafiska tekniken träsnitt.
Men han trycker mestadels på tyger, där han kombinerar trycket med applikationer och ett ihopsyende av flera olika tyger, samt ett slags tecknande med alla stygn.
Resultatet blir bilder som har ett stort släktskap med senare tiders serieteckningar och barnboksillustrationer, men även med till exempel tecknade kinesiska och sovjetiska propagandaaffischer.
Allt är präglat av en lekfullhet i handlaget och av ett mod att ge sig på de mest invecklade och svåra motiv.
Utställningens största verk är en gigantisk vepa av ihopsydda tygstycken som skildrar en scen från ett cykellopp där flera cyklister har cyklat omkull. Det imponerande verket är döpt till Tour de France
Bland alla tryckta och sydda tyger finns också en rad träsnitt på papper. De har samma färger som tygtrycken och samma lekfullhet i motiven.
Och hade jag bara sett dessa tryck på papper hade jag utan minsta tvekan gillat dem. Men när de nu visas tillsammans med dessa skapelser i textil så bleknar papperstrycken, trots alla sina starka färger.
Fredrik Lindqvists uttryck är väl- digt fjärran från de material han väljer. Men kombinationen av street- och serieinspirerade bilder, en uråldrig tryckteknik och tyger som ibland ser ut att vara hämtade från en utförsäljning av 1970-talstyger är märkligt nog väldigt lyckad.
Och visst har Fredrik Lindqvist ett budskap i sina bilder.
I ett antal verk finns kombinationen av vilda djur, natur och mitt i allt något trafikmärke. En signal om att människan måste vara överallt och reglera precis allting. Den orörda och opåverkade naturen finns inte längre någonstans.
Överallt finns det alltför tydliga spår av människans måsten och tvångsmässiga regleringsbehov. Ett budskap att ta med sig.
Fredrik Lindqvist hos Galleri Remi finns kvar till 7 mars.
Och har man behov av att bli på ett lite bättre och gladare humör är detta utställningen att besöka.
I lördags var det vernissage hos Lars Bolin Gallery för en utställning med måleri och skulptur av Eva Mossing Larsen.
Eva är född i Köpenhamn men har sin konstnärliga utbildning i Stockholm där hon också bor.
”Hon åskådliggör mytiska stämningar – Exakt!”, skriver den legendariske konstskribenten och akademiledamoten Ulf Linde i förordet till hennes utställningskatalog inför utställningen på Konstakademin 2009.
Och det måleri som fyller väggarna är i sitt uttryck ganska grovt, men med en väldig kraft.
I handlaget och i bildkompositionen häpnar jag efter ett tag över just den där så ständigt närvarande uppenbara känslan för hur en bild ska byggas upp för att förmedla en stämning.
Den finns hos mannen som lyssnar på träd, kvinnan under det röda parasollet, de olika bebådelsemålningarna. Ja, och sedan är det alla de här målningarna som lånar delar av den grekiska mytologin och som plockar in de antika berättelserna till ett mer samtida sammanhang.
Målningarna ter sig på ytan så enkla och just lite grova. Men det de förmedlar spänner över årtusenden.
Visst finns i Eva Mossing Larsens målningar en viss samhörighet med till exempel Karin Wikströms måleri i lånet av djur och människor.
Men Eva Mossing Larsen målar ofta på trä och ibland konstigt formade träbitar. Resultatet blir ett kombinat av objekt och målning – men det är ändå styrkan i måleriet som styr.
Det grova uttrycket, de lite bleka murriga färgerna och inte minst just de trästycken som används, hade så lätt kunnat styra allting fel. Men den målarhand som skapar verkar ha en fullständigt naturlig trygghet och säkerhet i att välja de rätta vägarna.
För det är inte precis ett måleri som är överlastat – tvärtom är det mitt i allt också väldigt sparsmakat i uttrycket. Till dessa målningar finns också ett antal skulpturer i brons. En del står på golvet och andra hänger på väggen.
Det är ofta ett verk som kombinerar ett ansikte eller ett par fötter med en gren. Alla har antika syftningar.
Vi har Daphnes huvud på väggen, Daphnes fötter på golvet och Daphnes arm på väggen. Och kroppsdelarna har hela tiden med delar av det lagerträd Daphne förvandlades till för att undgå den alltför ivrige och förälskade Apollo. Men här finns de alla myterna Orphaeus, Persefone, Minotaurus, Leda och svanen med mera.
För att ta del av Eva Mossing Larsens konst behöver man ändå inte en doktorsexamen i grekisk mytologi. Det räcker med ett öppet hjärta och ett öppet sinne.
Utställningen hänger kvar hos Lars Bolin Gallery till 7 mars.
