Jag är ju fortfarande ganska ny i valcirkusen, och även om jag försöker hänga med är jag ganska ointresserad, men de två tidigare gångerna jag har röstat har det faktiskt känts lite lättare än i år. Kanske för att jag var yngre och mer lättpåverkad av andra då, eller kanske för att det inte var riktigt lika grisigt förr som det är nu.

Gudrun Schyman försöker visa löneskillnaden mellan män och kvinnor genom att bränna pengar. Elda upp 100 000 kronor. Poff, borta. Gått upp i rök. Vettigt? Knappast.

De där hundralapparna hade kunnat hjälpa mängder av andra människor som har det svårt. Vi behöver inte ens ta oss utanför landets gräns för att hundratusen ska göra enorm skillnad.

Och om vi ändå ska ta oss utanför riket så kan 100 000 kronor räcka till mycket. Enligt organisationen Läkare utan gränser kan 250 kronor rädda livet på ett svårt undernärt barn. Gudrun hade alltså kunnat rädda livet på 400 barn. I stället eldade hon upp pengarna och barnen dör. 150 kronor hade kunnat rädda 15 personer från att dö i kolera. Ynka 70 kronor kan ge vaccinationsskydd mot mässlingen för 47 barn.

Nu tänker jag inte bara sitta här och spy galla över Gudrun Schymans påhitt. För säga vad man vill om hennes ”smarta drag”, så finns det de som är värre. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) misstänks för att ha köpt sex. Han avgår och gråter ut. Och skyller på medie­drevet mot hans tre barn och en jobbig vårdnadstvist.

Hur tänkte han där? ”Om jag låtsas att det är synd om mig kanske alla andra tycker synd om mig också”.

Och värst av allt, han var med och vann valet för fyra år sedan. Då hade han ganska nyss begått ett brott som inte borde anses som ringa. Jag tycker synd om hans tre barn, men inte för att medierna är på dem utanför att de har en pappa som betalar för sex. Om det nu stämmer, jag vet inte helt säkert. Jag var inte där.

För ett par månader sedan gjorde ÖP:s reporter Linda Hedenljung en större koll på våra kommunpolitiker. Så här skrev hon då: ”ÖP har granskat de personer som ställer upp i kommunvalet och landstingsvalet i höst. Det är totalt 1 142 personer som satt sina namn på valsedlar i kommunvalet, varav 103 har en betalningsanmärkning eller fler. I landstingsvalet är motsvarande siffra 23 av 248. Det är fem av dessa individer som enbart ställer upp i landstingsvalet, övriga finns även på valsedlar till kommunvalet.”

Det visade sig att var tionde politiker som ställer upp i kommunvalet i höst inte ens klarade av att sköta sin ekonomi. Ska de få vara med och styra? Borde man inte först bevisa att man klarar av att sköta nåt så enkelt som sin privata ekonomi innan man är med och beslutar om en hel kommuns? Ungefär som att man måste klara teoriprovet innan man får ta körkort.

Visst känns det lite som att kandidaterna till kommun, landsting och rike är handplockade på samma sätt som deltagarna i Big Brother eller Paradise Hotel?

Jag vet att det är önsketänkande med en ärlig valkampanj, där vi bara blir serverade fakta och uppgifter som faktiskt stämmer. Men jag önskar mig det för jag har ingen aning om hur jag ska rösta, eller vems löften som verkar mest tillförlitliga.

Vilka skandaler som uppstår efter årets val återstår att se. Jag väntar med spänning på vem som ska göra bort sig först.