Och för att jag skulle kunna memorera vilket tält som var vad och vilka ställen som var värda ett besök. En kompis satte sig på tåget och åkte hit för att hälsa på mig och ta del av det som alla pratat om. Vi kunde knappt vänta tills vi fick ta på oss finskorna och bege oss ner mot stråket.

Om jag inte minns helt fel så var vädret helt okej och förutsättningarna kunde inte vara bättre. Stråket längtade och väntade på oss och vi på det. Men väl nere blev besvikelsen enorm. Stråket hade lurat oss. Ljugit. Det var inte alls så ljuvligt som folk sa att det skulle vara. Det var det inte mer än kladdiga bänkar och öl i plastflaska. Dyr mat på billiga tallrikar och platsbestick. Myggor, lång kö och bajamajor. Varken jag eller min hitresta vän förstod vad som var tjusningen med stråket, tills vi insåg att vår gemensamma vän som kommer från Jämtland hade the time of her life. Eller inte riktigt, men nästan. Hon skrattade och folk stod på rad för att hälsa. "Hej, hur är det? Vad gör du? Bor du kvar?". Hemvändarstråket - utbölingarnas mardröm. För ärligt talat, visst vore inte stråket speciellt om inte alla era gamla klasskamrater, kärlekar och andra bekanta dök upp?

I morgon är det dags igen. Den här gången är jag lite mer inbodd, och har faktiskt kompisar som hunnit flytta från stan och som jag ser fram emot att springa på nere på stråket. Och en av mina gamla kompisar från dagis, låg- och mellanstadiet har flyttat till Östersund och henne springer jag mer än gärna på och pratar gamla minnen med. Men trots det kommer jag fortfarande att känna mig som en utböling. Jag kommer sticka fram handen och hälsa på alla vänners vänner och deras bekanta och stå tålmodigt och vänta på att de har pratat klart. Jag kommer att trivas, men fortfarande inte förstå. Lika lite som mina föräldrar kommer att förstå det där med att gå ut på juldagen. Att stå i kö i ett par timmar för att sedan trängas i en lokal med för många personer på för liten yta. Stråket är hemvändarnas julafton, juldag och annandag på en och samma gång.

Nu låter det kanske som att jag är världens bittraste människa, men så är det inte. Jag tycker visst att det är kul med krogstråket, även om inte jag kommer att springa på mina gamla klasskompisar som jag bara har kontakt med via deras statusuppdateringar på facebook. Och det är alltid kul att träffa nya människor och jag uppmuntrar allt som får folk att bli lite mindre stela och lite mer glada. Personligen tycker jag att stråket kunde vara hela sommaren, eller i alla fall hela juli. Det skulle liva upp trakterna kring badhusparken och få människor att komma ut mer och lämna fredagsmyssoffan som de slår läger i 51 fredagar per år. Mer stråk åt folket!