En konst som direkt känns att här finns något mer, något som lyfter just den här konsten över annan konst.

Varför det blir så är inte alltid så lätt att förklara.

Fredrik Lindberg har ingen traditionell konstnärlig utbildning.

Hans högre utbildning är från Gävle högskola och linjen för Serie- och bildberättande i Hofors. Hans övriga utbildning är från konstlinjer på folkhögskolor.

Den konst han just nu visar på utställningen ”På färdvägar” hos Galleri Bolin har lånat mycket från seriernas sätt att berätta.

Fredrik är född i Luleå för 35 år sedan och tillbringade några år av sin barndom i en liten by i Västerbotten där han var enda barnet. Själva byn har han knappt varit tillbaka till i vuxen ålder.

Men i sitt måleri återvänder han ständigt.

Det är ett måleri med drag av magi. I bilder av röda trähus, glesa skogar, ödelador väver han in små minnesbubblor av familjer eller bilder av djur och barn.

Djuren är stora och barnet är litet.

Och där dyker också ibland upp små udda figurer.

Det är en slags Albertus Pictor-samplingar av medeltida figurer som helt plötsligt finns där i det västerbottniska landskapet.

– Ja, de finns där för att jag vill slå sönder det dokumentära. Jag vill extra påvisa att detta inte är sanning, säger Fredrik Lindberg själv.

Och visst är det så att om man kan sina västerbottniska berättare som Sara Lidman, Torgny Lindgren eller P-O Enqvist så har Fredrik Lindberg i sitt måleri exakt samma förmåga att väva samman någon slags realistiskt vemod med annat med mer övernaturliga drag.

Helheten blir i vart fall extremt lockande.

Fredrik Lindbergs måleri är väldigt konsekvent och sammanhållet i sitt bildspråk och i sina motiv.

Det är en verklig styrka.

En annan styrka är de drag av humor som finns i proportioner och perspektiv som också lättar upp och gör de ibland nästan påfrestande nostalgiska motiven till något mer än bara något privat.

Fredrik Lindberg är en konstnär som är på väg.

Han har en del gemensamt med betydligt namnkunnigare konstnärer.

Men hans berättande måleri är ändå mycket eget.

Jag har en klar känsla av att om han bara får ställa ut i rätt sammanhang så kan hans konst egentligen bli hur stor och älskad som helst.

För här finns redan allt som behövs.

Vårsamling kallar Galleri Remi sin utställning. Det är en mycket ambitiös utställning med fem intressanta konstnärer som aldrig förr ställt ut i Jämtland. Ett internationellt namn finns med.

Brittiska Kate Lyddon, född 1979, är en stjärna under uppsegling.

Hennes bilder av kvinnor i olika situationer där hon kombinerar blyertsteckningar med collage har liknats vid en korsning av Jockum Nordström och Francis Bacon.

Själv ser jag visst släktskap med Helene Billgrens bilder av unga kvinnors utsatthet. Gripande och mycket, mycket sevärt.

Och de svenska referenserna beror bland annat på att Kate tillbringade ett år som utbytesstudent på Konsthögskolan i Stockholm.

Just nu kan man förutom i Östersund möta hennes konst i Bryssel, i London och hon är med kommande helg som en del i firandet av Tate Moderns tioårsjubileum.

Susanna Serrander, född 1980, tog examen från Konsthögskolan 2009, målar i olja med orädda tjocka Bengt Lindström-aktiga drag, men med ljusare färgval.

Här går hon bara rakt på med konsthistorien i ryggen och samtiden i blick.

Uttrycket är eget och djärvt och resultatet är ojämnt.

Men när det stämmer uppstår något speciellt.

Arne Frifarare visar ett ännu mer egensinnigt måleri.

Med medeltida uttryck målar han en historia som kanske var, eller som den kunde vara.

En sjunde inseglet-estetik som man som betraktare får svårt att förhålla sig till. Driver han med oss, med historien eller vad vill han?

Stefan Ceder är en rutinerad målare. Hans måleri av öde hus och landskap visar en utsatthet där motiven målas över och nästan upphävs.

Hans hus har kanske ett släktskap med Agneta Gussanders bilder där också motiven blir till en mönstervärld med drag av kartor, mönster eller Google Earth.

Stadsplanering blir till mönster.

Sammantaget en riktigt fin samlingsutställning med fem individuellt helt olika konstnärer av mycket hög klass.

Förra veckan skrev vi om Färgfabriken Norrs kommande sommarutställning och vad den bland annat ryktades bestå i. Detta var tydligen så upprörande för vissa i ledningen för Färgfabriken Norr att de ringde runt och var mäkta arga – och därmed bekräftade de väldigt tydligt att ryktet var sant ...