Om man går förbi Färgfabriken Norr just nu kan man genom fönstren se hur byggarna håller på och återskapar de ateljéer som ska bli en del av utställningen med Carl Johan de Geer och Marianne Lindberg de Geer. En utställning som har vernissage nu på lördag och av någon anledning invigs utställningen som fått titeln ”Inte utan orsak” av Marita Ulvskog. Det här är första gången det äkta paret de Geer, som varit gifta i över 20 år, visar sin konst tillsammans.

Men samtidigt har de båda andra utställningar ute i världen. I New York hade utställningen ”Carl Johan De Geer and the Swedish Underground 1964–1971” vernissage i januari i år och Marianne Lindberg De Geer visar en stor retrospektiv utställning ”Orientering” som hade vernissage i mars och fortsätter ända fram till hösten på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Båda utställningarna kommer att turnera vidare. Ryktet säger förresten att självaste David Bowie köpte en av Carl  Johans fotoböcker …

På lördag ska det bli riktigt spännande vad paret hittat på till Östersund.

Raku är namnet på en över 500 år gammal keramisk tillverkningsmetod från  Japan. Men den ursprungliga asiatiska rakun har med åren ändrats och tillförts ett formspråk som inte alltid stämmer överens med ursprunget.

Det som ger den rakubrända keramiken sitt särpräglade utseende är reduktionen efter bränningen. Det är den reduktionen som ger de karakteristiska krackeleringsmönstren bland annat. Nå, raku kan ägnas böcker och timmar. Den som vill veta mer får söka upp svaren.

Jag går i stället till Drejeriet. Där heter sommar- utställningen just ”Raku”. Det är Drejeriets egna medlemmar som visar alster i tekniken.  Den lilla gallerilokalen är fylld med spännande skapelser. Och som vanligt sticker en del ut mer än de andra.

Annika Persson visar en serie döpt till ”Fyra flickor från det förflutna” med namnen Malia, Ida, Triada och Kreta. Det är speciella verk med kvinnoansikten och ibland kroppar.

– Jag vill att det ska vara som mina egna arkeologiska fynd. De här fyra är som en fortsättning på mitt besök i mitt favoritmuseum i Heraklion på Kreta. Flickornas namn är från olika fyndplatser, berättar Annika.

Jakob Danhard har gjort en serie på hela sju stycken fåglar döpta till ”Spov”. Denna vadarfågel ur familjen snäppor har ju ett särpräglat utseende. Även om spovarna är sinsemellan olika är det väl ändå näbb och ben som syns mest. Så även här och med varierade färger. Riktigt vackra och med humor.

Gunhild Åkerblom har skapat små och stora keramiska målningar, eller tavlor kanske man ska säga. Fart och fläkt präglar Åsa Maria Hedbloms figurserie ”…å fötterna ner” där vi möter ”Skejtarmorsan”, ”Racerfarbrorn”, ”Parkourgubbe” och andra figurer.

Det är en varierad utställning där keramiken är mer konst än konsthantverk  eller brukskonst. Uttrycket i raku är lite tufft, lite kärvt, men här är variationen stor. Utställningen som sådan är stimulerande.

”Vår utställning” heter den utställning som hade vernissage på Härke konstcentrum i lördags. Det är treorna från Östersunds konstskola som visar en rad verk i mestadels måleri och grafik,

Det tredje året är ett speciellt år. Det kallas ”Projekttillämpningsåret” På Konstskolans hemsida presenteras året så här: ”Har du drömmar som du vill förverkliga? Ett tredje år på Östersunds konstskola, det så kallade projekttillämpningsåret, skräddarsytt för dig som vill gå vidare inom ditt eget skapande samt medverka i olika projekt inom konsten i samarbete med lokala och internationella institutioner. Öppet för deltagare med tvåårig konstnärlig utbildning eller motsvarande meriter.”

På Härke konstcentrum är de många utställare. Och de får slåss lite om utrymmet. Allt får inte plats i lokalen och en del har fått hängas i trappan och läggas i en vagga. Utställarna är inte orutinerade. En del av dem har jag skrivit om i flera utställningssammanhang tidigare. Och alla visade för bara tre veckor sedan utomhusmålningar borta vid Mjällebäcken.

När jag går runt finns det mycket att stanna till inför och att titta närmare på.

Den stora överraskningen är väl annars Pelle Angvert som vid flera utställningar på Folkets hus och på Galleri Renées har visat en enorm skicklighet i att skapa fotorealistiska målningar av motorcyklar, landskap och människor. Här visar han nu i stället en nästan abstrakt impressionism som i vissa verk blir mer impressionism. Det är fyra oljemålningar där den som är döpt till ”Ett liv ” är riktigt imponerande med en vag figur framför stiliserade byggnader i ett disigt, dolt stadslandskap. Pelle  visar även två fina akvareller. Det har blivit roligare och roligare att möta  hans verk för varje utställning.

En annan konstnär som imponerar med sitt måleri är Lena Jonsson som arbetar med små medel i sina akrylmålningar där färgen gärna får rinna lite. Temat i den lite större ”Hägrande öar” vinner i sina vaga färger och antydda landskap. Lena visar också två grafiska blad som visar att hon även har känsla för förenkling och linjespel.

Johanna Grinde visar fyra verk i blandteknik där det ser ut som hon målat ovanpå anteckningar eller bokföring eller vad det nu är. Alla fyra verken heter ”Rampfeber” och på något sätt säger de något om det där som man kan kalla livspusslet.

Mest speciell och den som gör något helt annat är Tone Hultman som i sin konstutövning arbetat med texter. Här finns två kortnoveller som man kan lyssna på eller läsa. Den som heter ”Utsträckt” är väldigt berörande både i orden och i de bilder orden skapar.

De andra verken är många. Någon arbetar i starka färger, en annan i mer pastellton och rosa och gult. De jag skriver om är de som jag tar med mig av olika anledningar den här gången.

Jag hade önskat ”Vår utställning” en större lokal. Det känns lite hopträngt. För alla medverkande är värda en större plats på alla sätt.