En utställning som denna kommer inte att visas igen någonstans
Sommarens mest omskrivna utställning har äntligen haft vernissage.
Relaterat
Bildextra - klicka här
I dag besöker konstkrönikan den och en utställning som visar på Östersund i konsten.
Vad är konst?
I lördags var det en mycket välbesökt vernissage på Färgfabriken Norr i Östersund för sommarens stora satsning ”Inte utan orsak” där Färgfabriken Norr återigen helt har förändrat skepnad.,
När man träder in i själva utställningshallen ser man egentligen bara själva benen till en rad byggnadsställningar och sedan en vägg med fönster.
– Välkommen upp i detta rymdskepp, sa konstnären Carl Johan De Geer när han talade på vernissagen.
För om man tar den branta trappan eller den något mindre branta rampen upp passerar man först en skylt där det står ”Rör inte nåt fast det är frestande”.
Sedan träder man in i lokaler som är en så exakt kopia det går av Marianne Lindberg De Geers och Carl Johan De Geers egen del av Årsta gamla skola. Den del där de har sina konstnärsateljéer.
Carl Johans ateljé till vänster är överbelamrad med prylar, konst, kioskdeckare, skisser, påbörjade konstverk och allt som både kan tänkas och inte kan tänkas.
På andra sidan Marianne Lindberg De Geers ateljé.
Mer klinisk, en slags laboratoriekänsla där allt är organiserat och mer välordnat. Där finns många foton och något enstaka verk. En video med en film om Pippi Långstrump som vuxen går.
På skrivbordet delar av ett projekt av något slag kring våldsbrott mot barn med utskrivna domar och anteckningar.
I mitten mellan ateljéerna ett slags kök eller fikarum med några av Carl Johans gamla affischer från 1960-talet och en hel del annat. Detta är uppflyttat på ställningarna för att ateljéerna ska ha fönster. Och i den gamla militärlokalen som är Färgfabriken Norr sitter alla fönster högt upp.
På vernissagedagen var det en ständig kö att få komma in. Inte alltför många besökare kan samtidigt vistas inne i ateljéerna om man ska ha en chans att se något.
På vernissagen går Carl Johan och Marianne runt själva. Han i en målarrock full av färgfläckar. Hon i en skinande vit rock. De är som personer en förlängning av sina ateljéer.
Jag hoppas att någon tog ett kort av dem i rockarna för att sätta upp i utställningen.
– Det här är bättre än en reality-såpa på teve, sade Marita Ulvskog i sitt invigningstal i lördags.
Helt klart är detta en speciell utställning.
En mycket speciell utställning.
Dels är det första gången Marianne Lindberg De Geer och Carl Johan De Geer ställer ut tillsammans. Bara det är unikt.
Sedan är detta ingen ”vanlig” utställning. Ingen utställning där man bara går runt och tittar på väggarna.
Nej, här träder man direkt in i hjärtat på två av landets mest betydelsefulla konstnärskap under de senaste årtiondena.
Att träda in i en konstnärsateljé är en sak. Att träda in i en konstnärsateljé som är flyttad över 50 mil och återskapad inuti en stor konsthall är en helt annan sak.
Originalet är där i Årsta. Det som finns i Östersund är inte heller en kopia, för beståndsdalarna är original. Men platsen är en helt annan.
Detta blir till en slags metakonst och till något unikt.
Detta är faktiskt den första helt unika utställningen som Färgfabriken Norr gör. Det här är inte något som tidigare visats på någon annan plats.
Så här i projektets elfte timme visar Färgfabriken Norr att man vill ta klivet bort från Jan Åmans skugga och att man i Östersund inte vill vara bara en plats att visa sådant som visats på andra platser.
”Inte utan orsak” är en idé av Marianne Lindberg De Geer. Men Färgfabriken Norr har förmått genomföra idén på ett lysande sätt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas på att utställningen kompletteras med parets filmer och annat under utställningstiden.
Utställningskatalogen är gratis. Där har paret skrivit varsina bidrag om detta projekt. Dessutom får vi förutom en rad foton ”34 påståenden om konst”.
Här kan vi citera några påståenden som kanske passar på just denna utställning:
”29. Riktig konst kallas den slags konst som det står om i tidningarna”, eller:
”31. Konst är konst och allt annat är allt annat”
Nå, är utställningen på Färgfabriken Norr konst? Självklart är den det.
1. Den visas på en konsthall.
2. Två riktiga konstnärer är de som ställer ut.
3. Tidningarna skriver om detta i en konstkrönika.
Ja, så kan man hålla på.
Jag hoppas att utställningen fortsätter att vara lika välbesökt som i lördags. Det här är en utställning som är riktigt, riktigt rolig att besöka. Och det är en utställning att komma tillbaka till hur många gånger som helst.
Mer traditionella utställningar med Carl Johan De Geer och med Marianne Lindberg De Geer kommer säkert också att visas framöver i Östersund.
Men en utställning liknande ”Inte utan orsak” kommer inte att visas igen. Någonstans.
CHRISTER B JARLÅS
Fakta/Bakgrund
Motiv från gamla Östersund
På Ahlbergshallen var det i söndags vernissage för utställningen ”Kånkback-Anders och annat”.
Det är föreningen Gamla Östersund som för första gången på 46 år visar delar av sin konstsamling. Föreningen har en samling på 300 konstverk. På utställningen visas konst av 33 olika konstnärer.
De flesta verken som visas har sitt värde i att de visar östersundsmotiv från förr.
Ta till exempel alla verken av stockholmsarkitekten Adolf Emil Melander som visar byggnader som byggdes och byggnader som inte byggdes. Eller ta Paul Sahlins alla skisser av olika på den tiden kända östersundsprofiler.
Det verk jag tycker allra bäst om är en målning från 1931 föreställande en karamellfabrik som då fanns på Bangårdsgatan.
Målningen har en Lars Lerinsk känsla i ljus och byggnad. Men konstnären H Lenné är helt okänd för arrangörerna. Men jag gillar också det tidstypiska uttrycket i en målning med motiv från Prästgatan från 1966 av Gösta Nissjers.
Men visst, här finns mer kända konstnärer också. August Bergs porträtt av skådespelaren Emil Fjellström, Johan Tiréns dramatiska marinmålning från Storsjön av ångaren Östersund från 1876 och en mycket tidig liten vintermålning av Anton Genberg är bara några exempel.
Men konstsamlingar är till för att visas. Därför är det kul att föreningen Gamla Östersund nu en trappa upp släpper fram fler verk än de som finns i den ordinarie utställningen på entréplanet i Ahlbergshallen.
Och att utställningen fått namn efter Barbro Dillners porträtt av ett för runt 60 år sedan känt original i Östersund ”Kånback-Anders” är kul i sig…
Färgfabriken Norr blir tvåa i den ”rättvisemärkning” av konstinstitutioner, ”Reko-märkningen” där även årets mest Reko konstinstitution utsetts.
Märkningen baseras på en undersökning av arbetsvillkoren för svenska konstnärer som ställer ut vid landets konstinstitutioner.
Undersökarna har ställt frågor om avtal, kostnads- och utställningsersättning samt institutionernas inställning till konstnärernas arbetsvillkor.
Totalt undersöktes 86 institutioner. Endast sju av dessa Reko-märks i år, det första Reko-priset tilldelas Göteborgs konsthall med Färgfabriken Norr som tvåa.
