Det är inte varje dag man går på en utställning och ser sin skärmsläckare inramad på väggen. Om ni vill veta vad jag har för skärmsläckare får ni gå till Galleri Bolin och titta på Robert Nybergs utställning ”Mitt liv som kund”. Min skärmsläckare har nummer 22.

Robert Nyberg är kanske vår främste satirtecknare i dag. Hans politiska teckningar är både elaka och roliga. Att gå runt i galleriet och se dessa teckningar från böcker och tidningar inramade på väggarna fungerar bra. Alla teckningar är utskrivna i serier om tio och signerade.

Robert Nybergs absoluta styrka är att hitta de rätta fraserna som sedan förstärks av bildens tydliga språk. Sedan måste betraktaren alltid själv lägga till sin egen tanke för att helheten ska bli fullkomlig. Utan betraktarens tillägg blir inte bilden klar. Det är egentligen väldigt fascinerande.

Totalt är det närmare 50 teckningar som visas på väggarna. Och jag kan garantera att det är lysande underhållning att ägna utställningen en stund. Den som inte skrattar till, inför åtminstone några av bilderna, finns nog inte eller förstår inte svenska. Egentligen är det bara en sak att anmärka på och det är väl att det inte visas fler original än två.

Tidigare har Galleri Bolin ställt ut Roberts mamma Birgit Ståhl-Nyberg och hans farbror Berndt Nyberg. Nästa gång är det kanske dags för pappan Hendrik Nyberg. En lysande konstnär även han som precis som sin son även finns med på den inspirerande hemsidan www.satirarkivet.se

Ingen Storsjöyra under de senaste snart 20 åren utan fotograf Lennart Jonasson. För två år sedan kom boken ”Wild Cards” där den evige punkaren Johan Johansson skrivit texter och Lennart Jonasson visade massor av porträtt tagna i samband med Storsjöyran. Även i år kommer Lennart att ställa upp ateljén ”backstage” för att porträttera några av artisterna.

Men i år kan man också besöka en liten fin utställning med Lennart Jonassons rockfotografier från Yran och andra sammanhang inne i Svenssons Ramars butik efter Storgatan. Där finns det take­ a way-bilder för den som snabbt vill äga sitt alldeles egna foto av Joni Mitchell, Ulf Lundell, Backyard Babies och en massa andra.

Joni Mitchell-bilden blev förresten Ulf Lundell så förtjust i att den hänger hemma hos honom sedan något år.

Svartvita klassiska porträttfotografier känns ibland så rätt i dessa överdigitala ”fotoshoppade” tider.

Nå, en skön uppladdning för konsertkvällarna blir det ändå att besöka utställningen.

I söndags klockan 17 var det så dags över hela länet för ”En klang av tystnad”. Ett enormt konstprojekt som jag skrev om för första gången redan i januari. 66 kyrkorum i hela länet från Härjedalen upp till Frostviken besöktes av olika kulturpersonligheter. Och vilken kyrka man än valde att besöka hade man säkert önskat att man kunnat dela på sig och vara på minst fem ställen till.

Tänk att det alltid är så. Antingen händer inget alls eller så händer allt på en gång.

Ja, ja, jag hade tänkt besöka Klövsjö kyrka. Vackert belägen i det som en gång kallades Sveriges vackraste by. I Klövsjö kyrka var det tänkt att Elisabeth Gothe skulle stå för programmet. Elisabeth är en skicklig målande konstnär som ställt ut över hela landet men hon är också musiker och har arbetat ganska mycket i kyrkor. Men väl i Klövsjö satt där en skylt om att det var stängt på grund av sjukdom.

Det var bara att ta bilen vidare till Vemdalen. Där var det Lina Petersson som ansvarade för programmet. Trots att ”En klang av tystnad” skulle vara icke-religiöst så hade hon valt att låta sin manifestation ingå i kyrkans mässa. Så där fanns präst och där fanns kantor.

Linda Petersson skapade ”Andlig måltid”. En vacker manifestation där vi alla i kyrkan gick ut och stack ner rader av bestick i gräsmattan utanför kyrkan. Sedan fortsatte mässan inne i kyrkan. Tyvärr hann jag inte vara kvar hela mässan på grund av extra resan. Men jag tyckte om manifestationen med besticken. En fin symbolik att tolka fritt.

För övrigt har semestern börjat och jag spelar Pernilla Anderssons ”Dansa med dig” på Spotify minst tio gånger om dagen. Sommarens klart bästa låt.

”Döda torget” ja, det var väl Stefan Nolervik här på ÖP som myntade begreppet om det gamla torget. Men många har tyckt att det också stämmer på det nybyggda torget. I år satsar Storsjöyran för att verkligen liva upp torget dagtid också. Från och med i dag kryllar det av olika konstnärliga uttryck runt hela torget. Det ska målas både högt och lågt, det ska skapas uppblåsbara skulpturer, visas glaskonst och det ska göras och presenteras en ljudföreställning, med mera. Mot slutet av veckan, på torsdag och fredag, kommer dessutom konstnären Kajsa-Tuva Henriksson och poeten och estradören Daniel Boyacioglu att låta ord och bild mötas. Låt vädret göra detta rättvisa, får man väl ändå lov att önska.