Det känns som om det glömts bort bland alla bandyrör och svettiga suspensoarer. 

Ett konserthus skulle inte bara höja livskvalitén för kommuninvånarna och alla fantastiska kulturproffs som bor här – det skulle profilera Östersund mot resten av landet. 

Dessutom skulle det kunna användas av hockeyn och fotbollen när det inte anordnas svår finkultur där; när gubbarna i hög hatt och kärringarna med lornjett gått hem för kvällen.

”Va!? Vänta nu”, hojtar idrottsfolket (och kommunledningen) och viftar upprört med hockeyklubbor och pingisracketar.

”Idrotten har ju specifika behov på sina lokaliteter! Vi kan inte förväntas bedriva verksamhet i något som inte är avpassat till OSS i första hand!”

Till skillnad från kulturen då, som uppenbarligen kan husera var som helst. Det är ju bara att lägga ut litet plywoodskivor på isen.

Ja, jisses ... 

Fast man kanske inte ska förvänta sig mer när det främsta ”kulturevenemang” våra styrande vill ha hit är deltävlingar i Melodifestivalen.

Roligt för övrigt att följa turerna kring arenabygget. 

Dagliga utspel från höger till vänster.

Gökuret öppnas med jämna mellanrum och nya aktörer tittar ut.

Häromdan kom Lasse Lindqvist med ett (bra) inlägg i elfte timmen och fick därmed kommunledningen att hicka till av förskräckelse.

De har ju en soft spot för Linken och det han säger får vanligtvis Bengt Marsh & Co att tindra förtjust med ögonen.

Fast den här gången blev det jobbigt.

”Varför nu!?” (Bengt sliter sitt hår)

”Precis när vi ska till att fullborda klimax med Fältjägaren!?!”.

Ja, jisses igen ... 

Men så är det: kommunen hoppade i galen tunna med Stadsdel Norr-projektet som det såg ut på den tiden då affären gjordes upp.

En av aktörerna var svårt skuldsatt och när svallvågorna efter den amerikanska bostads-tsunamin slog in över Europas stränder hoppade aktören i fråga i livbåten och paddlade iväg åt ett annat håll. 

Kvar satt kommunen/Peab med Svarte Petter och ett ramavtal som lovade guld och gröna skogar i form av jobb och bostäder.

Sundsvallsbaserade Norrviddens incitament att leva upp till förväntningarna var dock lika med noll.

Och snart även Peab:s.

”Men fixa dit ett köpcenter och en idrottsarena så ska vi fundera på saken.”

Sagt och gjort. Kommunen ställde sig i givakt.

Och som tack för att Peab sedan ”vinner” den offentliga upphandlingen av arenabygget kommer man att bygga lite hyreshus med materialet som blir över.

Alla nöjda och glada. Utom Perssonsfären möjligen.

Ragunda i all ära, men såpan löddrar rätt friskt även i Östersund ...