Äntligen! som Gert Fylking brukade hojta i samband med offentliggörandet av årets Nobelpristagare i litteratur – äntligen kom det upp på bordet.

Frågan om den galopperande knarkpropagandan i Radio Jämtland.

En fråga som oroat mig i flera år men som tystats ner lite känns det som. Herre Gud.

Åke Jonsson var ju som en enda lång LSD-tripp hela han.

Vem kan glömma hans surrealistiska nedslag i Östersundsbornas matdosor i ”Åke på lunch”?  

Eller alla de gånger han och Bo Oscarsson satt och talade i tungor i ”På Reine Jamska”.

Där kan man snacka far out baby. 

Vad de rökte innan de sändningarna törs man inte ens tänka på.

Skämt åsido.

Radio Jämtland och den musik som spelas där är kanske inte det största problemet när det gäller ungdomars drogvanor.

Men visst är det en del i sammanhanget.

Och visst är det ett problem att vi inte kan diskutera såna här saker i Sverige längre.

Ingen vill ju framstå som töntig.

Som Siewert Öholm när han ställde ”VASSP!” (W.A.S.P) och deras ”Fuck Like a Beast” mot väggen i Svar Direkt i mitten på  80-talet.

Nä, då är det är coolare att skrika moralpanik! så fort nån harklar sig och undrar: ”Men ursäkta? Är det här verkligen en bra grej?”

Och då menar jag inte Nickelback, utan allt från tokstrålande 3G-master i var mans trädgård till DDT i maten. 

Hade Rachel Carson skrivit ”Tyst vår” i dag och försökt varna för det vettlösa DDT-användandet ger jag mig f-n på att ett koppel vattenkammade nyliberaler ställt sig upp och pipit i kör: 

”Låt marknaden reglera sig själv! Vill folk ha DDT på maten så låt dem!”

För det är ju så nuförtiden.

Anything goes och inget ska ifrågasättas för då är det ”moralpanik” och nån känner sig kränkt.

Chad Kroeger, kanske (sångaren i NB).

Eller valfri minoritet.

Samtidigt går det givetvis aldrig att prata om censur i såna här sammanhang.

Ryker Nickelbacks ”This Afternoon” måste Lundells ”Öppna Landskap” ryka i konsekvensens namn. 

Där bränner jag mitt brännvin själv, ni vet, och kryddar med Johannesört.

Fast tack och lov har vi ju inte censur i Sveriges Radio (utom när det gäller vit maktmusik, men det ska vi inte dra upp här för då blir debatten alldeles för komplicerad) – så Chad Kroeger kan bröla vidare i lugn och ro. 

Förresten går det att tolka den där Nickelbacklåten på minst två sätt. Den kan faktiskt vara helt ironiskt menad. Ungefär som ”Bobby Brown” med Zappa.

Eller ”Stockholm” med Patrick Isaksson.

För övrigt anser jag att Nickelback ska förbjudas i Sveriges Radio.

Inte för innehållet i texterna utan för att deras Radio Rix-formaterade låtsaspost-grunge är ett brott mot allt vad god smak heter.