Jag var aldrig ett fan av Snook. Tillrättalagd modepop med rap lyckades aldrig få mig i extas, men trots detta så var det alltid uppenbart att duon var så där jobbigt talangfull.

Ena halvan, Oskar Linnros, har nu släppt sin solodebut, ”Vilja bli”, ett hopkok av poppig soul som känns precis så separerat, annorlunda och emanciperat från den tidigare duons material att det verkligen känns som en helomvändning. Linnros debut är intressant, genomarbetad och ständigt flörtande med den gamla skolans pop- och soulmusik.

Det som står ut mest, som visserligen också var fallet med flertalet Snook-låtar, är det ärliga textförfattandet. Trots Linnros unga ålder, så är det inget snack om att han utan problem kan konkurrera med svenska pop­scenens mer etablerade soloartister.

Det känns alltid äkta, aldrig tillgjort, och det är svårt att inte imponeras över vissa formuleringar som mer än ofta träffar rätt hos en snart 24-årig lyssnare. Textförfattandet på ”Vilja bli” vävs samman med soliga, varma och stundtals dansanta kompositioner som tveklöst kommer att manifestera Oskar Linnros som sommarens mest spelade svenska artist.

Oskar Linnros känns som nästa steg gällande svensk popmusik. Soundet som utvecklats under ett par år med bland annat Fibes, Oh Fibes! och Juvelen tas längre och slipas ytterligare med Linnros debut, med den distinkta skillnaden att den gamla Snook-rapparen helt enkelt lägger ribban högre.

”Vilja bli” är ett konstant intressant album. Vackra melodier, passande mellanspel och Linnros texter gör ”Vilja bli” till en otroligt bra debut, men också ett av årets hittills absolut bästa, mest polerade svenska album.