Det undrar hemslöjdskonsulenten Ingela Fredell, som nu ger sig ut på jakt efter de ovanliga rariteterna.

Orsaken är att det snart utkommer en bok om det speciella hantverket, som är unikt för de delar av Sverige som hörde till det forna dansk-norska riket.

Alltså Skåne, Jämtland och Härjedalen.

– Jag är inte ute efter att få, köpa eller på något sätt förvärva kuddar. Bara att kunna se och dokumentera mönstren, säger Ingela Fredell.

Boken är till stora delar redan är färdigskriven. Men den tilltänkte författaren till avsnittet om länet har inte kunnat fullfölja uppdraget och då har Ingela snabbinkallats.

– Detta är en känd folklig textil tradition. Dåtidens kvinnor broderade med ylle på fri hand och resultaten är unika.

Kuddarna var högt skattade som konstföremål och sannolikt fanns en kader av brodöser som återkommande anlitades. Mönstren och formerna är ofta snarlika, men alltid med individuella variationer.

– Man kan tydligt skilja mellan kuddar från Skåne och de från länet. Både vad gäller färger och former.

På Jamtli finns 50-talet kuddar bevarade, dessutom har några tiotal identifierats i privat ägo, ytterligare några tiotal finns utanför länet, exempelvis på museet i Sundsvall.

– Ett vanligt motiv är tulpaner, berättar Ingela och visar upp en tidstypisk kudde från trakten av Lit.

Den har årtalet 1787 inbroderat och även en personlig signatur. Sådana märken tillhörde inte alltid tillverkaren utan kan vara beställarens initialer. Årtalet kan också avse när ägaren fick sin kudde.

Signaturerna avslöjar att make och maka kunde ha varsin snarlik kudde. Ofta användes dessa i brudkistor eller för att höja prakten vid bröllopet.

– Det var högt skattat hantverk, men det är inte överhetens konst utan folkligt hantverk och folkkonsts.

Tulpaner hade knappast förekommit i länet i mitten av 1700-talet, sannolikt hade man bara sett bilder på den exotiska blomman från högreståndsmotiv - en dåtidens statussymbol.

I Europa skattades tulpaner högt och orsakade på 1600-talet en ekonomisk hausse som är fullt jämförbar med våra dagars it-bubblor och finanskrascher – handelsmän spekulerade vilt i ekonomiska framtida vinster – och deras fall blev stenhårt när bubblan sprack. Nu som då.

Färgmönstren och tekniken på brudkuddarna gör att man kan särskilja de olika hantverkarnas arbeten. I grunden användes ylle, eftersom man hade tillgång till det materialet.

Mer exklusivt var om man kunde brodera in bitar av bomull eller linne på särskilt viktiga ställen.

Ingela Fredell hoppas nu att kunna få kontakt med länsbor som är i besittning av brudkuddar, så kommer hon gärna för att få ta en bild och lära sig om de olika kuddarnas historia.

– Bara för någon vecka sedan fick jag napp på ett fantastiskt arbete som legat kvarglömt på ett härbre. Otroligt välgjort och tidstypiskt.

Om hon har tur kommer fler sådana guldkorn att dyka upp, så kan de tas med i den kommande antologin om den särpräglade konstformen.