Anders G Eriksson och Christina Persson visar de små rytmiska rörelserna framåt och åt sidan. 18 uppmärksamma elever memorerar varje fotsteg.

Det är måndag kväll och utanför har höstmörkret obönhörligt lagt sin svarta filt över Östersund.

För somliga är höst lika med ny termin på Friskis eller gymmet, andra sköter sin friskvård med dans, olika men lustfyllda sätt att röra sig till musik

Här i Tingssalen i Gamla Tingshuset är det nybörjarkurs i senaste flugan för swingdansare – balboa.

Sedan många år upplever Sverige en rejäl renässans för balboans släkting Lindy Hop, som varje sommar samlar hundratals entusiaster till veckolånga dansfester i Herräng utanför Stockholm.

– Balboan är som ett sorts komplement, det är annorlunda och går väldigt snabbt när man övar upp skickligheten, berättar Christina i en paus.

Hon och Anders gick en kurs i somras i Herräng och flera av eleverna i salen är aktiva lindyhoppare, men inte alla:

– Jag dansar oftast bugg när jag går på dans. Men det här verkar kul, något nytt, säger Mona Carlsson.

Den här vändan dansar hon med Micke Karlsson, som brukar gå på Lindydanserna.

Flera av eleverna har svartvita dansskor, stegen avslöjar att flera är vana dansörer. Men här finns också rena nybörjare.

– Det viktiga är att bestämma sig, den som för måste veta vart man vill gå, då blir det mycket lättare, säger Anders.

Strax efter trasslar han själv in sig i stegen när han och Christina ska ändra riktning och Christina intygar att balboa kan vara knixigt till att börja med.

Varmt, svettigt och roligt, skratten ekar i tingssalen.

Balboa har sitt ursprung på den amerikanska västkusten under 1920-talet, där den utvecklades till dåtidens unga populärmusik, den nya snabba swingmusiken och ofta lockade tusentals till varje dans.

– Den ursprungliga balboan överlevde i en väldigt liten krets av virtuoser i Kalifornien innan den i elfte timmen åter hittade en yngre publik av nyfrälsta swingdansentusiaster, berättar Anders.

– Balboan brukar betraktas som en dansarnas dans, snarare än en dans för åskådaren. En erfaren dansare har sagt att ”så snart du drar uppmärksamheten till dig, då dansar du inte balboa längre”.

Har tv-program som ”Let’s dance” inneburit ett uppsving för dansintresset i länet?

– Nja, egentligen inte. Vi har haft ganska stort intresse under lång tid och vi har inte upplevt att tv spelat så stor roll, säger Christina.

– Det roliga är att vi ganska ofta kan ordna danser med levande musik, det är såklart kul för jazzmusiker i länet att spela till dans och extra roligt för oss att dansa till.