Tvärtom är det en form av djurhållning som började praktiseras på 1500-talet och fick sin storhetstid under 1700-talet och fram till 1800-talets mitt.

Det hävdar historikern Jesper Larsson, Östersund, i sin doktorsavhandling ”Fäbodväsendet 1550-1920” som nu utkommer på Jamtli förlag.

Med stöd både av ny egen forskning och omläsningar av äldre material för han nu fram slutsatser som han på förhand vet är kontroversiella bland historiker av facket.

Både bland arkeologer och historiker har man förutsatt att fäboddrift fanns redan för ett par tusen år sedan, uppfattningar som enligt Jesper Larsson saknar grund.

– Jag polemiserar med pågående forskningsprojekt – exempelvis det i Ängersjö i gränsen mellan Härjedalen och Hälsingland – där jag menar att man drar felaktiga slutsatser och inte alls lyckats belägga några fynd som stöder att det funnits uråldriga fäbodar.

Jesper Larsson har studerat domböcker, kvarlämnade skrifter och har även gjort omfattande studier av djurhållningen på flera orter, exempelvis har han räknat fram andelen kor, får och getter på en rad orter, bland dem Klövsjö.

Exempelvis har han också funnit dokument om motsättningar där boende klagat över att bönder dagligen vallat sina djur till betesmarker, vilket han menar motbevisar att djuren vistades långa tider på fäbodar.

De äldsta svenska skriftliga dokumenten som alls nämner fäbodar är från 1541, i Jämtland förekommer de först runt år 1600.

– Innan det talar man om slåttermarker eller utmarker, men inte om mark som användes för djurhållning så som fäbodarna gjort.

Jesper Larssons akademiska ämne är agrar historia och alltså inte etnologi eller folklivsforskning, vilket enligt hans uppfattning ger honom en mindre romantisk syn på frågan.

– Men jag anser mig också kunna visa att fäboddriften var en effektiv och framgångsrik form, dessutom visar den hur innovativa jordbrukarna var. De hade inga problem att anpassa driften efter ändrade förhållanden.

Ytterligare en orsak till uppsvinget för fäbodarna var sannolikt 1600-talets många förödande krig, som dränerade befolkningen på män, vilket gjorde den kvinnliga arbetskraften allt viktigare för hushållsekonomin.

Sannolikt var vallningen till att börja med en manlig syssla, som successivt övertogs av kvinnor.

Fäbodar har också varit något typiskt norrländskt, eftersom djurhållningen alltid varit viktigare i norra delen av landet, där den kortare växtsäsongen gör odlingen svårare.

I oktober kommer Jesper Larsson att disputera på sin avhandling vid Ultuna, opponent blir en finsk forskare och han förutsätter att slutsatserna blir omdiskuterade.

Till vardags är Jesper Larsson biträdande länsantikvarie vid länsstyrelsen i Östersund, men har forskat på 80 procent.

Det har varit möjligt tack vare Nordiska Museets forskarskola – en konstruktion som Sten Rentzhog initierat för att inte helt dränera inlandet på forskare.

– I fortsättningen vill jag gärna fortsätta forska, men det kan bli så att vi flyttar eftersom min fru har svårt att få jobb här i stan, konstaterar Jesper Larsson.