Tre bra utställningar som väcker tankar
Relaterat
Susanne Slöör från Stockholm ställer ut på Galleri Remi. Det är ett måleri med filosofiska undertoner kring språket.Fotograf: Leif Öhr
Fotograf: Leif Öhr
Susanne Slöör från Stockholm ställer ut på Galleri Remi. Det är ett måleri med filosofiska undertoner kring språket.Fotograf: Leif Öhr
Det skulle innebära att varandet är tid och att medvetandet som är ett flöde är det samma som tid.
Tiden är alltså inget statiskt utan ett skeende.
Att skildra tid inom bildkonsten – om vi bortser från den rörliga bilden – är möjligen en överloppshandling och fåfäng.
Medeltidens och renässansen konstnärer försökte, genom att skildra successiva förflyttningar, det vill säga genom att placera samma figurer på flera ställen i bildrummet.
Strindberg påpekar i sin kritik av impressionisterna under sin vistelse i Paris på 1870 talet att de försökte skildra imperfekt, presens och futurum på samma gång – alltså rörelse och därmed tid.
Försöken fick ibland nästan komiska uttryck under futursimen i början av 1900-talet.
”Tiden är en ström”, säger för övrigt tomten i Viktor Rydbergs dikt.
I Håkan Bring Huczkowskis måleri där just tomtar förekommer – är tiden materialiserad som en obändig ström som drar genom landskapen där det händer att en fjäril fladdrar till längs tidsaxeln som ett gyllene ögonblick.
Och inför en sådan uppenbarelse – som ett moment - är det som om tiden håller andan.
Är det lika med evighet?
Flera av Huczkowskis bilder – främst de små - är till synes enkla landskap, där tiden noteras liksom i ögonvrån, kanske i form av en sten, ett oväntat föremål som sticker in från tavlans kant och som plötsligt blir synlig under vandringen.
Utställning levererar inte skönhet i första hand utan idéer – alltså konceptuell och filosofisk: Tomtar förekommer här – varför?? Svar: som en mycket fri association.
I bilden Jag tänker på Dante ser man en naken man – kan det vara Vergilius – som bär en tomte på sina axlar(?!), är det huvudpersonen själv?
Är duon på väg ned i helvetestratten, omgivna av svarta branter eller kan det återigen vara tidens ström som omger dem?
Konstnären gör en spelöppning genom att antyda att tomten är den tunga ryggsäcken av erfarenheter.
Naturligtvis är det en ambitiös uppgift som konstnären gett sig på, men tankarna som kommer rörande tidsbegreppet gör denna utställning angelägen.
• Galler Remi visar målningar av Stockholmskonstnären Susanna Slöör.
Även här blir jag invecklad i filosofiska diskussioner, men rörande språk, ty många av konstnärens bilder har titlar som Ord för Ord, Ordens omkrets, Med orden, Något att orda om.
Oljemåleriet är uttrycksmedlet och figurativt med människan i centrum, ofta barn i sitt spädaste tillstånd.
Detta skall långt ifrån enbart betraktas som symbolism, här finns en glädje i färg - och formspråket i sig som ofta ger ifrån sig avsevärd skönhet.
Men under ytan finns tankar kring filosofen Wittgensteins språkspel: språket avbildas som en reservoar i bilden Ordens omkrets, men det är en reservoar som brister.
Behållaren är alltså inte längre entydig – precis som språkliga uttryck inte är det.
Konstnären säger med utgångspunkt från ord: måleriet uttrycker sig mer distinkt, särskilt om det otydliga, det knappt tänkta.
Alltså finns enligt konstnärens betraktelsesätt en möjlighet att genom måleriet nå ut bortom språkets möjligheter.
Det är väl också i linje med Wittgenstein som menar att moral, religiösa spörsmål – och även bildkonsten – ligger utanför språket, kan inte uttryckas i ord.
Men visar sig.
Men klart är att denna konst inte minst skall ses som måleri, och målarglädjen övertrumfar filosofin – det räcker i mitt tycke.
• Linda Saveholt och Karima Risk står för en videoutställning på Färgfabriken med titeln The heart is a Lonely Hunter.
Det är dokumentärt material i filmens form, från Bulgarien, Norge, Frankrike med flera länder och handlar om människors utsatthet och sökande efter tillhörighet.
Det hela gestaltas i ett stort mörkt rum, som försänker betraktaren till meditativ ro.
Här gestaltas den existentiella ensamheten och ibland den desperata viljan till närhet, ömhet och gemenskap.
Som exempelvis i The Wall som föreställer en husfasad som delvis är nedriven och visar ett stört parförhållande – där den ene söker kontakt och den andre avvisar.
Den stora bildskärmen med det ensamma trädet blir i detta sammanhang en gripande bild av isolering.
Ett mycket bra videoprojekt, gripande, starkt.
Leif Öhr















































