Två erfarna och etablerade Östersundsmusiker med gedigen klassisk skolning i botten, nu i ny tappning.

Sedan går de in i studio för att spela in sin första skiva.

”Låtarna är en blandning av visa, pop, blues, jazz, och, gud vet vad” står det i presentationen av den nybildade duon.

– Fast det där med genrer låser bara tänkandet i onödan. Vi vill blanda stilar och musikaliska uttryck. Jobba fritt.

Jenny Michanek och Katarina Åhlén har sedan något år jobbat med ett knippe låtar som Jenny komponerat och sedan vidareutvecklat tillsammans med Katarina.

Jenny på sång och piano, Katarina på cello. Nu kommer de ut ur den musikaliska garderoben.

Tre råmixar ligger ute på Myspace, mitt första intryck är en upphottad korsning av Lisa Ekdahl och Ulla Sjöblom, i nerstrippade arrangemang. Lite kabaretstuk på någon.

”Det blir nog ändå ingenting” lyder den luttrade refrängen om en trevande förälskelse med svajig styrfart.

– Jag har spelat med Katarina i många sammanhang, så det kändes självklart att just vi två skulle göra det här ihop. Vi är partners-in-crime, skrattar Jenny.

Relationer är temat för texterna – i vid mening.

– Mycket om kärlek. Men någon handlar om en kurskamrat och inte om kärlek. Det är både svårt och spännande.

Gör du musiken eller texten först?

– För något år sedan tonsatte jag en samling texter av Karin Härjegård som vi två senare turnerat med. Det kändes ganska ovant, även om jag är nöjd med resultatet.

– Normalt kommer nog båda elementen samtidigt, eller musiken först. Jag hittar en melodislinga eller textrad att arbeta vidare med. Vissa formuleringar hittar man enklare en melodi till, säger Jenny.

Själv är hon utbildad kyrkomusiker, är drivande i Opera Jamt och övervägde en karriär som operasångerska:

– Men jag lärde mig vilken mördande konkurrens det är i den branschen och hur mycket bekantskaper spelar roll. Så jag gav upp den delen.

– Jag skyltar inte med att jag är kyrkomusiker, många får förutfattade meningar. Vår poäng är att göra musik vi gillar oavsett etikett.

Uppvuxen med sång och piano sedan förskoleåldern råddes hon tidigt av sin sångpedagog att utveckla sjungandet. Det mesta komponerar hon vid pianot.

– Jag brukar komma med hyfsat färdiga idéer till Katarina och så letar vi en form tillsammans. Hon vet saker om basgångar och melodier som jag behöver.

Katarina spelade cello redan i småskolan, har gått på konservatoriet i Trondheim och ingår i stråkkvartetten Archi Jamt.

– Men för att överleva som frilansande musiker i Östersund måste man göra många olika saker och den klassiska musiken tar allt mindre utrymme av mitt spelande.

– Efter en spelning i somras tyckte en bekant att det var kul att också höra min klassiska sida, skrattar Katarina.

Exempelvis ingår hon i Americana, som gör covers på amerikanska rocklåtar, är även cellist i flashiga Las Divas, länets svar på Tre Tenorer, som för övrigt också premiärsjöng i Gamla kyrkan.

Båda projekten påminner därför om ”Himmel & Helvete”. Själv kommer jag att tänka på när Elvis Costello gjorde ”The Juliet letters” med Brodsky Quartet, oväntat och fräscht.

– Det är sådant man önskade man hört redan som 12-åring, att sådana musikaliska äventyr är möjliga, säger Katarina.

Fast nu gör ni det själva?

– Jo, åtminstone försöker vi.

Tio låtar har det blivit.

– Jag har nog medvetet försökt variera både uttrycken. En sprallig text behöver en glad melodi, fast det finns alltid en fara att man skriver likartade melodier. Alla har ofta vissa harmonier och ackord som gärna återkommer.

Så vilket ackord spelar du oftast?

Jenny skrattar:

– Många maj-sjuor blir det, det är bara att erkänna. Och sus-tvåor. Jag gillar det lite jazziga, det är spännande att arbeta med.

Skivan spelar de in i Grimnäs hos Mats Lundin, förhoppningen är att få ut den redan till jul, arrangemangen är i princip klara:

– Vi har repat få men intensiva gånger

På fredag utlovar de en varierad konsert med allvar, humor, hat, kärlek…..

Lyssna här: www.myspace.com/ jennymichaneksmusik