Annorlunda och väloljad mix
Magiska ryska klanger med medlemmar ur Don Kossak kör från Sofia och Östersunds Motettkör
Stora kyrkan
Relaterat
Allt mellan lågmält mummel och full orkan. Hänförande röststyrka och väloljade strupar hade åtta gentlemän ur Svarta havets Don Kossak-kör som i lördags framträdde i Stora kyrkan.
Succé gjorde särskilt en avdelning ryska folksånger.
Tenorsolisten fick publiken att hålla andan i den kända melodien ”Jag har hört om en stad” med magiskt högt dallrande pianissimotoner. Underbart legato och otvungna växlingar mellan falsett och full röst.
När gruppens kontrabas klämde i med ”Stenka rasin” krackelerade istapparna ute på kyrktaket. En annorlunda sångupplevelse som fängslade.
Tonbildningen skiljer sig från vår västerländska klassiska tradition. Tonerna bildas i svalget med speciell teknik och bär obehindrat från viskning till öronbedövande tordön.
Därtill hade gruppen friskt humör och dramatik i gestaltningarna. Autentiska crescendon och diminuendon i föredraget. Effektfulla accelerandon och ritardandon och ogenerade kast mellan sakral och fylleslagsrepertoar. Gruppen kom från Sofia i Bulgarien. Det är mer rätt än det låter.
Den berömda ursprungskören Donkosackerna bildades nämligen där 1920. Den bestod av internerade ryska officerare ur generalen P‑N Wrangels vita armé.
På styva linan visade sig också Östersunds Motettkör som medverkade med en egen avdelning i konserten. Deras repertoar brukar vara äldre musik.
Nye organisten Nicklas Strandberg har ändrat på det och bjöd på musik av Arvo Pärt, Sven Erik Bäck och Erik Hemström. Krävande verk som fordrat mycket arbete. De framfördes med koncentration och precision.
Grep gjorde särskilt den laddade tolkningen av Pärts The woman with the alabaster box.
Tillsammans med kosack-sångarna framförde kören ett verk av Rachmaninoff.
En annorlunda konsert som bjöd både på magiska ortodoxa klanger och modern svensk kyrkomusik.
