Den 21-åriga Frösötjejen Emma ­Arnesson åker till Zambia för att tillsammans med svenska Unicef lära sig mer om hur man tar hand om och hjälper undernärda barn och hur man behandlar barn och ungdomar med hiv och aids.

De fyra veckor som hon ska spendera i Zambia bekostas av ett stipendium från Peace & Love-festivalen i Borlänge.

Emma har nämligen blivit utsedd att som en av deras kärlek – och fredsstipendiater sprida budskapet om kärlek och fred vidare i världen.

– Jag ska dit för att lära mig av dem som arbetar med barn där, och om hur det fungerar i landet. Och eftersom Unicef jobbar för barnens rätt och följer barnkonventionen så känns det tryggt och stabilt att jag kommer att bli omhändertagen av dem. Undernäring av barn är ett stort problem som jag brinner för, så det känns väldigt bra att få åka. Jag har alltid tyckt att världen är orättvis och har velat göra någonting åt det länge, och barn är ju de mest utsatta. Jag fattar inte att folk bara kan titta på, säger Emma Arnesson.

2006 startade Emma den ideella organisationen Share For Life, som arbetar för just utsatta barn. Ett av målen med resan till Zambia är att inhämta kunskap som hon sedan kan använda sig av för att utveckla organisationen.

– Jag vill att Share For Life ska bli så så bra som möjligt, mitt fokus är att vi ska kunna hjälpa utsatta barn över hela världen. Därför känns det spännande att få jobba med folk som jag kan lära mig av. Jag har tidigare rest runt i Asien tillsammans med SOS Barnbyar i 6 månader och fick en bra överblick av hur det ser ut där, nu ska det bli intressant att se skillnaden i Afrika och få mer kunskap på det området.

En av anledningarna till att Emma startade en egen hjälporganisation är de brister som råder i många av de redan etablerade ­organisationerna.

– Det är många organisationer som brister och som gör att den viktigaste gruppen, givarna, tvivlar på att pengarna går till rätt saker. Det känns viktigt att det faktiskt finns folk här i Östersund som vill engagera sig. Share For Life är i en spännande utvecklingsfas, och det finns planer inför hösten, men de är hemliga än så länge.

Emmas resfeber är påtaglig när vi ses på tågstationen inför avresan. Hon påpekar att resan kom till ­lite ”hastigt och lustigt” och dessutom är det första gången hon reser ensam.

– När jag åkte till Asien hade jag förberett mig i nästan två år, både fysiskt och mentalt. Jag visste att jag skulle få se och uppleva jobbiga saker, och ändå tror jag att det kommer att vara rätt lindrigt jämfört med vad jag kommer att se i Zambia, Unicef kommer att guida mig till de mest utsatta områdena. Men det går nog inte att förbereda sig tillräckligt heller, och när man ser barnen och rör vid dem med sina egna händer så går det rakt in i hjärtat. Jag påverkas alltid väldigt starkt, säger Emma.

Under resans gång kommer hon att skriva om sina upplevelser på en blogg som finns att läsa på ­Unicefs hemsida.

Tillbaka i Sverige kommer hon att hålla ett inspirationstal på årets Peace & ­Love-festival, där hon berättar om resan och inspirerar andra att sprida fred och kärlek i världen.

Vad gör du om du får hemlängtan – har du packat med någonting särskilt?

– Nej, det har jag inte, men jag tror att det kommer att hjälpa att skriva av sig känslor på bloggen. Och det finns faktiskt internet i Afrika också, det är tur det!