•••

Galleri Tängtorpet har haft stängt hela våren.

Men i kväll, onsdag, är det vernissage för sommarens stora utställning.

Det är Magdalena Brunzell från Tänndalen som fram till den 15 augusti visar måleri, verk i blandteknik och kolteckningar under samlingsrubriken ”En och annan ko”.

För nästan en månad sedan kunde man här i ÖP läsa ett reportage om Magdalena och den barnbok hon illustrerat som släpps nu på lördag i Järvsö.

Men den här utställningen har inga illustrationer. På Galleri Tängtorpet visas måleri i främst akvarell.

Måleriet har olika teman.

Där finns de stora verken i blandteknik som är målade ovanpå sidor från dagstidningar.

Bland motiven finns kor, hus, kvinnokroppar men även Volvos gamla klassiker PV.

– Det är den enda bil jag tycker är snygg, berättar Magdalena, samtidigt som vi konstaterar att den slutade tillverkas samma år som hon föddes.

Målningarna är genomsiktliga så att delar av tidningsartiklarna kan läsas genom motiven.

Sedan finns där också en rad akvareller med motiv av byggnader.

Där finns en svit med byggnader och interiörer från Magdalenas hembygd i Vallsta i Hälsingland och gamla Wallsta Ångsåg.

Där finns hus och byggnader från Handöl och från Lofoten. Så finns det kolteckningar av djur och byggnader.

Och dessutom några mer abstrakta verk och något till synes abstrakt visar sig vara den gamla judiska kyrkogården i Prag.

I allt som visas finns en återkommande känsla för form och ljus.

Det som ger målningarna och kolteckningarna ett eget uttryck är just samspelet mellan form och ljus.

Det är en varierad utställning med många verk.

Men jag blir imponerad av förmågan att med till synes ganska enkla medel skapa liv åt motiven.

Och där finns också i verken i blandteknik en slags lekfullhet i kombinerandet av målade motiv och bakomliggande tidningssidor.

En gång hade Tängtorpet en stor succéutställning med massor av besökare som hade just ko-tema.

Nu är det ”En och annan ko”. Men den som besöker Tängtorpet kommer knappast att bli besviken på konsten trots att där finns annat än kor.

 Magdalena Brunzell har inte varit någon flitig utställare.

Senast i Östersund var i mitten av 00-talet på Galleri Giro och förra året ställde hon ut i Röros.

Nu visar hon sina verk nästan hela sommaren på Tängtorpet. Platser med fika och kons t behövs i den jämtländska sommaren.

•••

Den textila konsten har det inte alltid så lätt att hitta in i gallerierna. Men i lördags var det vernissage för en av länets mer spännande textilkonstnärinnor.

Adriana Zamfir Bratu är egentligen geofysiker från Rumänien. Nu har hon levt tretton år i Sverige. Hon bor på Frösön.

På Galleri M i Svenstavik visar hon just nu sjutton olika textila verk som på många sätt försöker spränga gränser – eller som Adriana själv säger ”brygga broar mellan sig och dem som ser hennes verk”.

Inga textila tekniker verkar vara främmande.

Hon väver, hon knyter, hon gör rep, hon virkar, hon stickar och använder applikationer.

Och Adriana vågar leva ut i färger och mönster som i verket ”Vägar” som består av två färgglada bonader som är sammansatta med rep mellan sig.

En triptyk döpt till ”Soluppgång” består av tre träramar med röda små snören där det skapats vävar i mitten.

Svårt att beskriva men vackert att se. Snarast en altartavla.

Min favorit är en textil tavla som kanske knyter ihop hennes konstnärliga verksamhet med bakgrunden som geofysiker där den är döpt till ”Jordens hemlighet”, med ett jordklot som helt klart döljer något i sitt inre.

Marianne Söderström har drivit sitt Galleri M i två år.

Kontorshuset erbjuder kanske inte optimala lokaler för alla typer av konst. Men det är riktigt uppfriskande att i kontorskorridorer i Svenstavik få möta så här högklassig textil konst.

Adriana har inte ställt ut så mycket hemma i Jämtland men desto mer på olika håll i USA och i Tyskland. Mycket sevärt!

Utställningen pågår månaden ut.

•••

Wikners i Persåsen har alltid massor av gallerikonst förutom sina egna träprodukter.

Man kan än så länge se en stor utställning med Ingrid Roths litografier, grafik och måleri av Bengt Lindström, Birgitta Mångséns får och hus och även lite akvareller av Erling Bergfors.

Men sommarens stora utställning som ska hänga kvar till den 22 augusti är annars Eeva-liisa Holappa Jonsson från Alnön.

Som konstnär kallar hon sig ”Illi” och hennes akvarellmålningar har blivit mer och mer populära inte mins genom att hon gjort flera av SCA Forests väggkalendrar.

I Galleri Blå Lampan kan man just nu möta närmare fyrtio av hennes akvareller. En del riktigt stora och andra mindre.

Motiven består mest av landskap, ibland de där stora vyerna från fjällen och ibland mer beskurna motiv ner till enstaka träd eller blommor eller skogsstigar.

I vissa fjällmotiv kan man ana vad hon lärde sig när hon gick en av Bengt Ellis populära akvarellkurser.

Men måleriet är ojämnt.

Vissa maner, som en slags överarbetning av vått i vått, blir inte bättre för att de dyker upp i flera målningar. Och motiven med människor har inte alls samma djup som landskapen.

Klart bäst är några vårmotiv där grönskan riktigt rinner ut ur målningen.

Samtidigt är det lätt att förstå Illis popularitet.

Men för mig blir många motiv lite för inställsamma. Här saknas lite för ofta den känsla för naturens dramatik som till exempel fanns hos Bengt Ellis.

Däremot blir jag alltid lika glad av att möta Ingrid Roths värme och humor och Bengt Lindströms kompromisslösa färgexplosioner.

Dessutom måste Wikners i Persåsen ha en av länets mest prisvärda söndagsluncher. Så det finns många skäl att åka till Persåsen.