Då hon följt Unicef:s arbete i Zambia på mycket nära håll, och upplevt flera skakande möten med unga mödrar med hiv, undernärda barn, och barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp, väcker återseendet av vårt trygga land många tankar och känslor.

– Det känns fortfarande ovant att vara hemma, och det känns nästan jobbigt. Jag tänker på hur extremt orättvist livet är, här är allt så enkelt, allt löser sig. Jag önskar att fler människor visste hur det ser ut runt om i världen, säger Emma.

Under en vecka arbetade Emma med projektet Mothers to mothers, där kvinnor med hiv träffas i stödgrupper vars syfte är att ge dem hjälp till ett normalt liv.

– Man försöker fånga upp hiv- smittade kvinnor som precis fött barn, eller som ska föda barn. Barnen vaccineras och kvinnorna får utbildning om hiv och aids, jag fick följa mammorna dagligen och delta i enskilda samtal, informera och uppmuntra. Kliniken låg i slummen och var helt bisarr, men jag lärde mig väldigt mycket där. Här hemma hör man talas om hiv i Afrika, men det är ett mycket större problem än vad vi förstår. Dessutom är kunskapen väldigt låg bland de som är smittade, de vet nästan ingenting om sjuk­domen, berättar Emma.

Sin andra vecka i Zambia tillbringade Emma på en klinik för undernärda barn.

– Undernäring dödar enormt mycket små barn i Zambia. Att se de här barnen som var så små och inte utvecklades som de ska var jättejobbigt. Jag matade dem med mjölkersättning och satt och höll små barn som var helt apatiska i handen, och pratade med kvinnor som vakade över sina barn och var helt förkrossade. Det kändes viktigt för mig att få se och vara med om det, att få höra människor berätta om sina liv.

Emma har under sin resa mött både miljöer och människor som berört henne djupt och lämnat spår inombords.

Det går inte att ta miste på de starka känslor som ryms i hennes beskrivning av resan, och hon har ofta svårt att hitta de rätta orden för att förmedla den mycket utsatta situation som människorna i Zambia befinner sig i.

– Någonting som jag inte hade förstått var ett sådant stort problem i Zambia, det är sexuella övergrepp på barn. Jag besökte en klinik dit det kommer i snitt fem barn om dagen, under 18 år, som blivit utsatta för grova övergrepp. Och då är mörkertalet väldigt stort. Jag fick höra extrema historier och fick vara med och hålla barn i handen medan de undersöktes, jag kan knappt prata om det ...

– Men jag blev också väldigt imponerad av det arbete som Unicef gör, de fångar upp många kvinnor och barn och lär dem vilka deras rättigheter är, de pratar om droger och om övergrepp – om överlevnad helt enkelt. De är på rätt väg, men deras arbete bygger ju mycket på att folk i vår del av världen är beredda att dela med sig.

Nästa år går Zambia till val och just nu pågår det flera heta politiska debatter i landet. Det måste till en förändring, och då räcker det inte med frivilligorganisationernas goda arbete, det måste till politiska beslut, menar Emma.

– Det går inte att utveckla ett land enbart med hjälp av bistånd från utomstående. Men i Zambia vet regeringen inte hur man ska prioritera, man asfalterar hellre nya vägar istället för att se till att barnen får gå i skolan – jag har aldrig sett så många små barn springa omkring på gatorna.

– Och det finns inga bibliotek i Zambia, skolorna står utan material och i huvudstaden Lusaka delar 70 skolor på en bokbuss. Är det någonting jag tänker göra så är det att se till att barnen får läroböcker, det kan inte vara så svårt, säger Emma med beslutsamhet i rösten.

Emma berättar att hon kommer att bära den här resan med sig genom livet och alltid ha den i tankarna inför de val hon gör i livet.

– Jag vill implementera kunskapen i min hjälp­organisation Share For Life framöver och jag vill påverka andra människor att engagera sig, det finns ju så mycket vi kan hjälpa till med härifrån. Använder man sig av internet så är det väldigt lätt, det finns knappar man kan klicka på om man vill skänka tio kronor till mjölkersättning för undernärda barn. Visst kan man ibland vara skeptisk till om pengarna kommer fram, men tvivlet på om en sådan liten summa som tio kronor går fram eller inte får inte resultera i att man inte gör någonting alls, säger Emma.

Vill man höra Emma Arnesson berätta om sina erfarenheter från Zambia och ställa frågor till henne i egen person kan man passa på under Yran.

Fredagen 30 juli på Storsjöteatern med start 16.30 finns hon nämligen till hands för en öppen intervju.

Fotnot: Emma startade 2006 den ideella organisationen Share For Life, som arbetar för just utsatta barn.