Men mitt i allt slit med plattan tar sig Noonie Bao tid att på lördag besöka Färgfabriken och krydda höstmörkret med sin bedårande stämma.

– Det blir stort och melankoliskt, med mycket sång och rytm i fokus. Sättningen blir ganska traditionell med percussions, trummor, bas, gitarr och en körtjej. Och jag tycker om att låta mina musiker briljera, de är fruktansvärt duktiga. Ibland har jag med mig en flamencodansare på scen, men jag får se om det går att fixa till spelningen i Östersund, säger Noonie Bao.

Den 23-åriga Noonie Bao har redan hunnit med en del hyllade framträdanden, bland annat på Mosebacke och Debaser i Stockholm och på sommarens Peace & Love-festival i Borlänge.

– Det var jättekul, jag var uttagen att spela på deras Almost Famous-scen och konserten gick jättebra. Men jag spelade tyvärr samtidigt som Patti Smith, och jag fattar ju att folk ville se henne.

På debuten, som är tänkt att vara färdig under september, skriver hon texter, gör musik, arrangerar och producerar helt på egen hand.

– Jag jobbar dygnet runt med skivan just nu och 90 procent av plattan har jag gjort själv i min källarstudio. Men nu har jag faktiskt tagit upp den till ljuset och slutför den tillsammans med Linus Wiklund, och förmodligen kommer jag att släppa den på eget bolag.

Varför har du valt att göra allt själv?

– Jag tycker att det kan vara svårt att förklara för andra vad jag vill med min musik, och därför har det varit enklare att göra det mesta själv. Det kan kännas skönt att sitta själv och inte behöva visa vad man gör för någon annan. Men samtidigt är det ju så att om man finner varandra i musiken kan det bli bättre när man jobbar tillsammans med någon, och får lite input från annat håll. Dit har jag kommit nu.

Vad handlar texterna om?

– Det handlar mycket om kärlek, om hur det är när man är nykär, då kärleken är som vackrast. Men det behöver inte handla om kärleken till en kille, det kan också vara till livet. Texterna har jag skrivit från att jag var 17 år, så de skildrar en ung kvinnas liv från då till nu. Därför känner jag väldigt starkt för låtarna och vill dela med mig av dem.

– Det är mycket kontraster i produktionen och musiken, med kärlek och hat, liv och död, glädje och sorg. Det har blivit så eftersom jag är rätt svart och vit som person.

Noonie Bao är uppvuxen i en musikalisk familj och musiken har därför alltid varit en naturlig del av hennes vardag.

– Jag började skriva låtar redan som liten, och har egentligen aldrig reflekterat över det. Båda mina föräldrar är musiker, och jag har aldrig funderat på varför eller hur jag gör musik, det bara är så. Men sedan jag var 15 har jag funderat på att någon gång släppa en platta, och velat känna glädjen i att få spela för andra.

Som 17-åring hoppade hon av musikgymnasiet i Stockholm och flyttade till S:t Gallen, en liten stad i Schweiz. Året därpå begav hon sig till Paris för att jobba i Gordon Cyrus studio, mannen bakom The Latin Kings.

Utvecklades du mycket musikaliskt under åren utomlands?

– Ja, jag utvecklades väldigt mycket. Jag passade aldrig in på musikgymnasiet, så jag flyttade utomlands och hittade mitt sätt att uttrycka mig på genom att vara mycket själv utan påverkan från andra.

– Jag behövde också komma iväg för att hitta ett sätt att ha roligt på tillsammans med andra i musiken. Tyvärr sjunger jag inte på franska, men det franska språket har inspirerat mig mycket eftersom det är så romantiskt. Det är så jag vill att min musik ska låta.

Noonie Bao har en förkärlek till r’n’b och gav för en tid sedan ut en EP med covers på några av den amerikanske r’n’b singer-songwritern James Fauntleroys låtar.

– Jag tycker helt enkelt att han gör så fruktansvärt vackra och fantastiska låtar och jag känner väldigt starkt för dem, så därför ville jag spela in dem och dela med mig av det.

Vad vill du med din musik?

– Jag vill beröra folk och vill att de ska känna någonting när det hör min musik. Jag hoppas på att få komma ut, resa jorden runt och få spela live så mycket som möjligt. Och så vill jag sitta en massa i studion.

Och varför har du valt att verka under ett alias?

– Det var en söt kille som kallade mig för Noonie Bao en gång, och det fastnade i mitt huvud. Jag tycker att det är skönt att separera min privatperson och göra musik under det namnet. Att vara Noonie Bao är bara en del av mig, en annan sida som jag visar när jag står på scen.