Nu är den i stort sett klar. Maria Luksepps keramikverkstad i Tavnäs.

– Galleri Fjöset, säger Maria och syftar på att verksamheten är inrymd i en gammal lagård.

I vinter har det lyst ur de många nyinsatta fönstren i ladugården invid Badhusbäcken. Och röken har stigit ur skorstenen på boningshuset.

– Vi har arbetat heltid i ett halvår med keramikverkstan, berättar Maria.

Fastigheten hittade hon och grafiske formgivaren Peter Lundahl på annonssajten Blocket, liksom det mesta av inredningen.

– Vi kallar stället för Blocknäs, säger Maria när hon visar runt.

På övervåningen i ladugården har de vinterbonat, satt in ny dörr och nya fönster. Ja, inte helt nya, de har också hittats på Blocket.

I själva ladugården har betonggolvet bytts och väggarna målats. En del putsning och lagning ska göras så snart temperaturen tillåter.

Annars har torpstället kallats för Badhuset. Här hade byn sitt badhus som var byggt över bäcken. En lägenhet fanns på övervåningen och de som bodde där fick nog en gång på 30-talet när vårfloden varit osedvanligt kraftig.

När trasmattorna låg och flöt bestämde man sig för att bygga nytt en bit upp i backen, och en liten lagård med plats för en ko blev det också.

Där höet en gång förvarats finns nu arbetsbord, bänkar och drejskiva. Saknas ännu gör kaminen.

– Att dreja är bara ett sätt att arbeta med keramik. Det finns många andra tekniker, säger Maria och visar sina figurer i stengods.

Särskilt gillar hon raku-tekniken. Ett japanskt sätt att bränna keramik.

Efter att ha bränt godset en gång i vanlig ugn glaserar Maria med speciella rakuglasyrer placerar det sedan i en vedeldad ugn utomhus. När godset når sin maxtemperatur och smälter tas alstren ut med en lång tång och läggs i något brännbart, som då tar eld.

Eftersom syretillförseln hindras blir det en massa rök, men dessutom uppstår en sotningsprocess som svartfärgar leran permanent. Glasyren ger överraskande mönster och färger.

– Man vet aldrig riktigt hur det ska bli. Det är de fyra elementen som styr. Det gör tekniken så spännande, säger Maria.

I verkstaden finns raku-brända indianinspirerade kvinnofigurer med fjädrar. Och figurer som bildar par och döpts till Senor och Senorita.

– Just nu håller jag på med små husaltare. Man kan ställa dem hemma och tillbe valfri gud. För mig personligen är alla olika gudar en och densamma, säger Maria.

För drygt ett år sedan flyttade Maria, Peter och deras två barn till Torvalla från Småland. För Maria var det en återkomst efter 22 år eftersom hon är uppvuxen på Frösön.

– Jag har mina föräldrar här och många gamla skolkamrater.

Så nu bor familjen på två ställen och arbetar på det ena. Här i Tavnäs är adressen Finskobacken, vilket kommer sig av att det var här man förr bytte om till finskor på väg till Sundsjö kyrka.

Och det börjar bli lite trafik till Finskobacken. Som resultat av en annons i Kommunbladet träffas här ett gäng på torsdagskvällar för att pröva på olika tekniker. Som att tumma, ringla, banka och kavla – och dreja, förstås.

Nyligen kom en grupp intresserade från boendet för ensamkommande flyktingbarn i Gällö:

– Det här har vi inte gjort i Afghanistan, säger Bashir Amiri och Jelal Ebrahimi när de kavlar ut leran vid bordet och gör skålar med lock och namnskyltar att sätta på dörren. Samt hjärtan med plats för namn.

De har flytt undan krig i Afghanistan och varit i Gällö några månader. Förutom att gå i skolan prövar de på olika aktiviteter på fritiden.

Det märks att de har kul och blir lite besvikna när de inser att det tar tid innan deras alster är brända och klara.

Många idéer finns och många projekt återstår. Maria Luksepp blickar ut över gården.

– Vi måste nog bygga en bastu här ner mot bäcken, säger hon, kanske med glasgolv och keramiska fiskar.

Vill man se mer av Marias Luksepps konst kan man besöka hemsidan www.lulux.se.