"Ganman gör mig förbannad och besviken"
Relaterat
Angående recensionen "Besinningslöst och roligt med finess" skriven av Jens Ganman (ÖP i måndags)
Jag läser Ganmans recension av Liv Strömquists senaste seriealbum. Serierna är enligt Ganman både pretentiösa och politiskt korrekta samtidigt som han beskriver Strömquist som en sadistisk njuterska som drar elakheter för långt.
Jag reagerar på Ganmans formulering om hur Strömquist öser politisk ilska samtidigt som hans andemening tycks vara att denna ilska skulle vara överdriven.
Jag biter ihop, försöker tänka överslätande tankar om hur alla har rätt till sin åsikt. Kanske bottnar mitt försök till förståelse i ett medlidande för de män som sitter ute i sina stugor och blir provocerade av serierna.
Jag tänker att det kanske inte är så lätt för Jens Ganman att i ett humoristiskt och lättsmält seriealbum ta till sig information om faktisk könsmaktsordning och klassförtryck.
Men sen kommer det sista stycket och jag kommer på mig själv med att dra efter andan:
"Intressant detalj: ytlighet och porrifiering av samhället verkar vara ett av hennes favorithatobjekt. Men när hon ska posera för det obligatoriska författarporträttet på bokens inner sleeve så finns också det obligatoriska kåtsuget i blicken där.
Jag blir så jävla förbannad och besviken.
Förbannad å Livs vägnar, mina egna och alla andra kvinnors som objektifieras och får sina utseenden recenserade.
Hur vågar han skriva något så nedvärderande och osmakligt (ja, ordet kåtsug är osmakligt)? Och hur vågar han överhuvudtaget ta sig rätten att kommentera författarens utseende?
Besviken blir jag på Östersunds-Posten som har låtit denna recension passera igenom och valt att publicera den och jag skulle önska att ansvarig utgivare gav mig svar därom.
Intressant (och komiskt) i sammanhanget är dock att Ganmans recension ytterligare åskådliggör de analyser Liv Strömquist gör i aktuellt seriealbum.
/ Eva Berglund
Senaste kommentarerna:
Skrivet 25 jan 2012 07:10 Mikael Nehrer (Ej registrerad)
Vilka identifierar sig med Liv Strömqvists ideer?
Förhoppningsvis finns det kvar av den sunda jämtländska (och ffa det frodiga Härjedalska) tvåsamheten där många ändå lyckas dra jäm(n)t under sin livstid såväl inom äktenskap som annan miljö.
Om vi lyfter blicken , och undantar så agiterade uttryck som både reflektionen av Eva B, Ganmans recension och möligen för mig helt okända Liv Strömqvists serier, så kan vi upptäka att livet finns omkring oss utan
behov av någon manifesterad ordning. att manifestera emot den bekräftar att det verkligen är så - till vilken nytta!?
Det räcker att följa en vanlig enkel barnuppfostran att vara ärlig, hyvens och erkänna sina rötter. Det kan vara tillräcklig livsuppgift...
PS Godtycket i ÖP/LT's publiceringar kan bero på det magra utbudet av annat att publicera, plus att det är arbetstillfälle DS
Skrivet 25 jan 2012 14:02 Staffan (Ej registrerad)
Jens Ganman är en krydda som verkligen behövs i den jämtländska soppan för att den inte ska bli allt för slätstruken och menlös!
Så fortsätt krydda, och krydda starkt Ganman!
Skrivet 25 jan 2012 15:51 Mästra och kasta iskallt vatten rakt i syna på den som vågar vara sårbar och skör... (Ej registrerad)
krydda är bra, det räcker
Att bräcka sig själv i överträdelser för att enbart såra blir lite samma krydda till alla soppor
Jämtländska "soppan"= Varför det? Varför kallar du Jämtland för en soppa, en soppa är oftast fylld med flera ingridienser, den här känns som den är fylld med stenhårda kålrötter enbart och en frätande krydda utan dricka till, inte ens en hårdmacka
Vi gnäller över att det händer så lite i vårt fina Jamtland, att det är folktomt och jolmigt
Ganman "kryddan" har ju tagit sig upp här,det hade han aldrig gjort någon annanstans med sitt "mansgrismästrande sätt" där han tror sig skapa "mångfalld" genom att göra illa, det funkar inte och alla drar ifrån "soppan" för det är exakt den metod som de ledande i Jämtlandssoppan känner till och tillämpar och på så sätt fortsätter
Det är den enklaste, simpla vägen att slå den som vågar vara sårbar och snäll, vända på orden och kasta iskallt vatten gång på gång för att det skadar
Det är INGET som blir bättre av det, jag lovar!
Skrivet 26 jan 2012 10:03 Han behövs, men va vill han, en Strindberg ellr Ranelid eller kliar det bara mästrande mulligmansgris i adrenalinet? -Som en ättrig unge på skolgårn, som när han ha slagits klart MÅSTE slå lite till fast allt är över (Ej registrerad)
-Nog, int nå större fel på n, amning osv. finns sånna här persontyper
han ha ju flest läsare, så behovet är starkt å duktig å skriva e han ju som kompisarna säger här
-Va ja mena ä ju att han på de här sätte förstärker ankdammsfasonerna i "stan", ja, Jämtland som öde ö i Svärje, genom att mästra å ge igen, säga hu folk ska va utan nå bra alternativ, tonårsvevande, liksom att andra ska int tro dom e nå
-Undra va 40-åriga Ganman vill me sitt skrivande, om han har nån vission, mission, mål eller om det är bara rastlöst adrenalin, boxtäverna är en boxboll, meningarna ett svärd
-jorden kan int undgå globalkatastrofen, Gud e hemsk, MathsO e psykopat...osv
Känns elak, ARG å de e ju inge bra
-Fäkta å slå, åthuta, rätta stavfel, skriv "stygga" ord fast man inte får, gör folk illa skoningslöst, fostrar: fast verka int veta till vad?
hårda som telefonsvararn på sjukkassan
-för hårt blir liksom hårt täbax.
Kämpa för det goda å att ställe vi bo på ska bli bättre än en gemen taski Urangruva
Skrivet 29 jan 2012 20:49 Pelle (Ej registrerad)
...dråpligast och smått insamt är att Ganman ser sig själv som Strömqvist like i att han också skriver provokativt...hehe...not.
läs Hanna Fahls krönika, den säger allt
http://www.dn.se/kultur-noje/hanna-fahl-ratt-som-det-ar-upptacker-man-att-man-inte-alls-var-sarskilt-kul