Andra bilder innehåller påtagligt svårtydbara textsjok, här finns citat av Patti Smith, men också geometriska former och närmast magiska föremål och ”bönecylindrar” riktade till Gud.

Att det är en författare som på lördag öppnar sin tredje separat­utställning med målningar och olika objekt på Galleri S i Östersund är omgående mycket tydligt.

– Jag vill inte betrakta mig som konstnär, jag är en författare som gör bilder.

– Men jag har alltid målat och tecknat, det gjorde jag långt innan jag började skriva och ge ut böcker. Från 90-talet och framåt har jag tidvis varit mycket produktiv, säger Peter Lucas Erixon, bosatt i Östersund, uppvuxen i Raftälven men också hemma i New York och andra metropoler.

”Böner, geometri, tecken, plakat” är titeln på det dryga 50-talet bilder och föremål som visas i galleriets tre rum, varav ett något vanvördigt kan kallas för bönerum:

– Tja, men varför inte? Flera verk där kallar jag bönecylindrar och de är riktade direkt till Gud som förböner i denna mörka tid.

Minimal skrift på höga formationer på fin och bemålad linneduk med profetiska titlar som exempelvis ”Gud ser varje steg och samvetets röst kommer en gång slutligen att tala till varje människa”

– Jag är definitivt inte bokstavstroende och inte heller svärmisk vad gäller det andliga, det här handlar om ett profetiskt anslag för att diskutera hur långt människan kan fortsätta sin nuvarande rovdrift på jorden.

Peter menar att han försvarar humanistiska upplysningsvärderingar, men ser sig som troende, nyfiken och med övertygelsen att det rimligen finns fler dimensioner i tillvaron.

Samtidigt som han kan låta uppgiven över mänsklig dårskap och den blinda tron på marknaden, så hyllar han exempelvis aktivisten och sångerskan Joan Baez, vars porträtt pryder den stora bilden i entrén.

Texten handlar om hur hon 1979 på egen hand lyckades övertala USA:s dåvarande president Carter att sända ut sjätte flottan för att rädda kambodjanska flyktingar som lämnats åt sitt öde av thailändsk militär:

– Hon använde utpräglade pacifistiska tekniker för att övertala en thailändsk militär som blev otroligt generad när hon gick ner på knä och bad honom att rädda flyktingarna.

Peter understryker hur djupt imponerad han är av människor som orkar engagera sig och arbeta politiskt, medan han själv kan känna sig närmast cynisk över allt elände som omger oss.

Andra bilder på utställningen är mer av formexperiment, inte minst med olika geometriska formationer som leker med matematiska utgångspunkter.

Vidare finns teckningar från hans tid på Manhattan, gjorda då han skrev några av sina böcker med motiv därifrån:

– De är jävligt bra, jag är otroligt nöjd med just de bilderna, så jag har satt rejält höga priser på dem, ler han med bitsk biton.

En annan tavla med utskrivet poetiskt bildspråk har mörk bakgrund i hans egen släkthistoria, där står: ”Inga människor finnas, de ligga på havsbotten och lida liksom hennes egna barn”.

Orden är citat i journalen nedtecknade av en sköterska på Frösö sjukhus, dit hans mormors mor fördes sedan hon psykiskt brutits ned av umbärandena i Henningskälen där en gren av hans släkt verkade:

– Jag är av nybyggarfamilj och jag vill påminna om det oerhörda slit dessa människor lade ned för att kunna överleva i våra trakter.

I första rummet hänger 17 handkolorerade pappersstycken med olika symboler och färger, pappret är tillverkat av författaren Birgitta Lillpers, som kommer att närvara vid vernissagen nu på lördag:

– Det är fantastiskt roligt att få ställa ut, men jag gör konst med stor oskuldsfullhet och lägger verkligen ingen prestige i detta. Jag minns hur en kamrat till min son tittade på mina verk och konstaterade att ”danne e bare rat de”, skrattar han.

De ser dig i första hand som romanförfattare?

– I grund och botten är jag poet, men jag har övergett poesin och införlivat den poetiska blicken i prosan.

Lördag 4 februari vernissage 12.00–16.00 Galleri S, Östersund, pågår till och med 22 februari.