Avskalat om en omvänd klassresa
Yarden: En berättelse.
Brutus Östlings bokförlag Symposion.
Relaterat
Handlingen i Kristian Lundbergs senaste bok ”Yarden En berättelse” (Symposion) är lätt att redogöra för.
Den etablerade författaren och kulturskribenten drabbas av akut ekonomisk kris och får jobb i Malmö hamn. Han är tillbaka där det började. Kroppsarbetet väcker minnen och hat.
Arbetsplatsrapporten varvas med smärtsamma återblickar på en uppväxt med en psykiskt sjuk mamma och en frånvarande pappa.
Boken har självbiografiska förtecken. Men tematiken och miljön är inte ny.
Förra sommaren, under några varma semesterveckor, läste jag Lundbergs serie med kriminalromaner som utspelar sig i ett samtida, kyligt Malmö.
Sedan dess har jag sett fram emot den utlovade femte och avslutande delen.
Men det kom ingen bok. Utgivningen blev inte av. Utan någon förklaring.
Jag blev oroad. Vad hade hänt med Kristian Lundberg? undrade jag.
Han var kvar, i ett ännu kallare, men igenkännligt Malmö. Yarden är ett välformulerat och nödvändigt svar på min fråga.
Om varför den femte delen inte blev av (ännu?). Om vad som hände efter att den prisade och Augustprisnominerade författaren inte fick några nya uppdrag som frilansande kulturskribent.
Tisdagen den elfte september 2007 hyllas ”Grymhetens stad”, den fjärde kriminalromanen, i en stort uppslagen recension i Dagens nyheter.
Samma dag sitter Kristian Lundberg på ett Arbetsförmedlingskontor i Malmö och försöker tigga till sig en bussförarutbildning.
Han får inget busskort.
Däremot erbjuds han en kurs i att skriva CV. Kunskaper som han har glädje av när han senare hjälper sina vänner i västra hamnen.
Yarden är arbetsplatsen som han slutligen hamnar på.
Det är där han återfinner sitt klasshat.
En januarimorgon när han som en av uthyrningsföretagets timanställda anvisas till att skrapa is och flytta fabriksnya bilar i hamnområdet. Övervakade av förmannen, som sitter i sin uppvärmda bil och lyssnar på Gamla godingar.
Han är tillbaka där det började.
En omvänd klassresa där han frågar sig om författaråren bara var ett undantag. Något som snart skulle tas ifrån honom.
Lundberg är poet. Merparten av hans 20-tal böcker är diktsamlingar. Hans poetiska anslag syns även i hans övriga böcker. I kriminalromanerna. Även i Yarden.
Men det är inget tillkämpat bilspråk med krystade och svårtillgängliga fluffigheter.
Nej det är en avskalad form. Bara det nödvändiga finns kvar. Det mesta är utelämnat. Fler frågor än svar.
Vilket är hans styrka och svaghet.
Men att påstå att Lundberg ägnar sig åt form för formens egen skull är fel.
Han befinner sig i världen.
Något som är tydligt i bokens slutscen. Där han springer på en av sina uppväxtvänner. Som numera är en av gubbarna på bänken.
De möts. Samtalar. Kristian skrapar ihop 37 kronor, som blir en sen avbetalning på en gammal skuld.
De går åt varsitt håll och författaren skriver: ändå, denna lycka av allt och ingenting, att vi ändå lever. Ett hoppingivande möte människor emellan, vilket boken är fylld av.
Yarden är ett viktigt tidsdokument och en nyckel till Lundbergs författarskap.
