Då likaså skuldtyngde Penser 1991 fick lämna sitt företagsbygge till Nordbanken blev det i huvudsak en svensk angelägenhet.
Men varför ska en snarlik historia, byggd på tunga krediter och en salig röra av företag, reduceras till en jämtländsk fråga när en Kaxås-ättling har huvudrollen? 
Han fick ändå omkull Nordens största investmentbank och tvingade storbankerna konstatera hur redovisningen av deras säkerheter var ett skämt.
Frågan om räckvidden av Maths O Sundqvists uppgång och fall blir central efter läsningen av Jens Ganmans bok: "Kungen av Jämtland. Ett reportage om makt och pengar i en liten stad i Norrland" (Jamtli förlag). 
Trots denna regionala begränsning av bokens perspektiv, är det sannerligen ingen brist på vare sig energi eller formuleringsglädje när författaren skrider till verket.
En driven språkbehandling gör texten lätt att ta till sig.
Underhållningsvärde saknas förvisso inte heller; en mängd anekdoter, historier, skrönor, rykten och skvaller forsar över sidorna.
Händelseförloppet beskrivs grundligt från den mytomspunna försäljningen av bussbolaget, över fastighetsaffären med Sandström & Ljungqvists gamla tomt på Rådhusgatan och fram till att penningrullningen är i full gång.
De gigantiska skulderna blir hans fall.
När finanskrisen bryter ut 2008 granskar världens banker oroligt sina kreditkunder. Den tidigare hyllade jämtens aktier och fastigheter anses vara för lite värda och katastrofen är ett faktum.
I Ganmans bok blandas detta skeende med lokalt kända inslag: affärerna med Länstidningen, Färgfabriken, Stadsdel Norr och Björntanden.
Det blir mycket författaren måste hantera.
Jens Ganman tar sig an detta uppdrag likt en slugger äntrar boxningsringen. Många får sig en snyting.
Här slås det mot finansbranschens brist på ordning och etik, socialdemokratins avsaknad av ideologi, EU-bidragens fördärvliga inflytande på Norrlands inland och det påstådda dåliga kollektiva självförtroendet i Jämtland.
Annat som står i vägen för rallarsvingarna är Färgfabriken (och den ständigt knullrufsige Jan Åman, Jens Ganmans särskilde antagonist), småstaden Östersunds kotterier samt medierna i länet och riket.
Möjligen finns det en frisk uppkäftighet i detta. Men i boken visar det samtidigt en brist på fokus och klart syfte.
Vad är det som är verkligt viktigt och vilket är budskapet?
Jag blir inte klok på det.
En central tes lyfts fram i boken - att Mats O hade ett orimligt stort inflytande i Östersund under ett antal år, han var kungen av Jämtland. De styrande föll platt för hans initiativkraft och (lånade) pengar.
Men påståendet får inte riktigt stöd i framställningen.
Politiker och tjänstemän framtonar som skeptiska till både Björntanden och hans arenaprojekt.
Själv klagar också Sundqvist och hans gelikar över byråkratisk tröghet, så sammantaget tror jag att regionala och lokala potentater kommer ur historien med äran i behåll.
Sundqvist var aldrig någon riktig regent.
Författaren själv spelar en viktig roll i boken på åtminstone två sätt. Dels är berättarrösten starkt närvarande.
Mer bekymmersamt är att egna favoritteman, medier, PR och det regionala perspektivet får ta överhanden i förhållande till huvudpersonens egen livsluft: de finansiella trollerierna.
Ganman ställer sig därigenom i vägen för sin huvudperson.
När historien med Länstidningen tröskas framlänges och baklänges, får t ex den affärsmässiga delen liten plats.
Vad innebar de villkorade aktieägartillskotten i Sundqvists totala affärsverksamhet?
Var det skattehänsyn i koncernen som motiverade transaktionerna, eller genuin välvilja?
Frågorna ställs inte ens. Ännu påtagligare är den bristfälliga diskussionen kring värdet av fastigheter och aktier.
Det är naturligtvis en snårig härva utan några självklara svar. Men den måste ändå problematiseras för att kraschen ska bli begriplig.
Nordbanken fick skämmas för sin behandling av Penser. Kreuger-kraschens eftermäle är heller inte entydigt positivt för de som fyndhandlade resterna.
Men i den här boken blir de som utnyttjar situationen snarast hjältar.
Det räcker med att ställa frågan vad innehavet är värt idag, för att förstå att värderingen är långt viktigare än boken vill påskina.
Men bokens kvalitéer då?
Ja, förutom intelligenta formuleringar, precisa miljöskildringar och underhållande anekdoter så är beskrivningarna av turerna kring Länstidningen bokens behållning.
När det handlar om media är författaren på hemmaplan!
Dessa avsnitt har en annan nerv, detaljerna blir precisare och berättelsen ges mer färg, även om ordrikedomen tyvärr består.
Kanske hade detta stoff räckt för en annan bok, som blivit till en nationell angelägenhet. Nu försvinner temat i mängden.
Detta hade kunnat åtgärdas om en mer hårdhänt förlagsredaktör hade tuktat författarens skrivglädje.
Mer tid i skrivarstugan hade gett honom möjlighet att knyta ihop det hela och formera en stringentare idé med boken.
Det hade gett tid att gå på djupet i olika finansiella frågor, vilket hade lyft bokens allmänintresse.
Nu har det varit bråttom och slutresultatet blir en jämtländsk angelägenhet.
Därmed missas de spännande historiska kopplingarna till Kreuger och Penser, trots att Sundqvists öde lär oss så mycket om dagens finansvärld.
Hade han varit bosatt på Östermalm och stammis kring Stureplan, istället för ägare av ett jämtländskt slott, då hade säkert hans fall getts större dignitet.
 
Stig Westerdahl
Ekonomie doktor, docent i företagsekonomi vid högskolorna i Malmö och Kristianstad. Uppvuxen och i många år verksam i Östersund, senast vid Mittuniversitet. Medförfattare till forskningsrapport åt landstinget (JiLu) om Färgfabriken 2009.
----------
I dagens Lördags-bilaga publiceras ytterligare ett avsnitt ur Jens Ganmans bok ”Kungen av Jämtland”, som utkommer idag.