Flera veckor innan den i dag formellt utkommer har debatten utvecklats dag för dag utifrån Kurdo Baksis bok ”Min vän Stieg Larsson” (Norstedts).

Det harklas om förtal och stämningar. Här osar av rivalitet och tuppfäktning lång väg. Och med tanke på vilken pyramidal världssuccé Larssons tre böcker blivit ska man kanske inte bli förvånad.

Det är lätt att uppleva att hyenorna nu flockas kring de litterära kvarlevorna, för att sola sig i glansen eller solka ner monumentet.

Ingen svensk bok i modern tid har sålt som denna trilogi. Världens mest sålda under 2009, en av två översatta som någonsin legat på tio-i-topp hos New York Times, den andra var ”Rosens namn”.

Inslagen av avundsjuka och gamla surdegar pyser fram. SÅ bra var han ändå inte, tycks kollegor och konkurrenter missunnsamt morra.

Längst gick en tidigare TT-kollega som i Dagens Nyheter hävdat att Larsson skrev stolpig svenska och att det sannolikt är sambon som hjälpte honom skriva sviten.

Genomgående är att de flesta som uttalar sig bara gissar. De drar slutsatser, förmodar och bedömer hur sannolikt det var att Larsson skrivit.

Kurdo Baksi slår an en snarlik ton i sin bok. För honom kom böckerna uppenbarligen som en överraskning.

Även han ansåg att Larsson var en medelmåttig skribent, men en fantastisk och hängiven antirasist.

Trots alla bokens lovord om Larsson finns här en rad förstulna antydningar. Stieg var minsann inte alltid så rolig och Baksi vill bara berätta sanningen.

Eller så vill han tjäna en hacka.

Sanningen är att han inte tycks ha känt Stieg Larsson särskilt nära personligen, även om de säkert jobbat bra tillsammans i det antirasistiska arbetet. Därför ger hans bok en fadd eftersmak i munnen.

Det är ingen utpräglad skandalbok, men den innehåller mycket litet konkret information och Baksis ”vän”, är ihåligt pratig och tyvärr mänskligt slirig. Kort sagt tillför den inte mycket.

I så fall verkar sambon Eva Gabrielssons kommande minnesbok betydligt mer intressant, inte minst som hon så flagrant blivit snuvad på pengarna – det är ju det mojumentala sveket i hela historien.

Gåtan Stieg Larsson ruvar ännu på sin hemlighet.

Som en skribent redan sagt – kanske lär man sig mest om Stieg Larsson av hur han skildrar Lisbet Salander. Det är möjligen det verkliga självporträttet.