Ramsby/Berghe gränslöst, sanslöst bra
Relaterat
Artikelbilder
Lars Ekmans kontrabas utgör en solid grund tillsammans med trummisen Daniel Fredriksson.Fotograf: Olof Sjödin
Nina Ramsby växlar ledigt mellan folkvisa, virvlande jazz, rockiga riff och utlykter på både flygelhorn och klarinett, tjo och tjim omväxlande medgruvschakt, allt med tät närvaro. Här tillsammans med basisten Lars Ekman.Fotograf: Olof Sjödin
Nina Ramsby växlar ledigt mellan folkvisa, virvlande jazz, rockiga riff och utlykter på både flygelhorn och klarinett, tjo och tjim omväxlande med gruvschakt, allt med tät närvaro. Här tillsammans med basisten Lars Ekman.Fotograf: Olof Sjödin
All denna musik ligger som klangbotten när ”Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio” friskt och frejdigt både levererar och skapar den fräschaste nya svenska jazzen på länge.
Det finns numera en rad fenomenalt bra svenska jazztrios i Esbjörns efterföljd och Berghes hör definitivt till dem.
Själv är jag inte särskilt såld på den traditionellt etablerade fåran av kvinnlig vokaljazz. Förvisso svalt och skickligt, men för mina smaklökar alldeles för mycket långklänning och diskret klirrande cocktailmingel i baren för att gripa tag.
Då föredrar jag när den Pippi-kavata och punksnaggade Ramsby med glatt humör - men känsligt - kavlar upp skjortärmarna i jazzverkstan.
Hon härstammar mentalt från samma syrliga lingonbacke som Monica Zetterlund, praktiserar samma raka och utlämnande hållning och har i botten samma nerv.
Spelglädje, hudlöst och närvaro är ord som kommer för mig flera gånger.
På två dagar har de gjort fyra spelningar i länet. Jag hörde deras intima två set onsdag kväll i Kälarne och kunde därefter inte motstå att gå också på konserten på Gamla Teatern torsdag kväll.
Det var lika bra båda gångerna. Och delvis två olika upplevelser.
Gruppen är verkligen en fungerande enhet, både när det svänger vildsint och när de målar fram skira sommarnätter i samspelet där Daniel Fredrikssons trummor och Lars Ekmans kontrabas både driver på och kompletterar de båda huvudpersonerna.
Berghes kompositioner bildar grunden som Nina Ramsby skrivit sina texter utifrån och i flera fall formaterat om i ny skepnad.
Och det är så bra.
Andlöst tar jag in den skirt nakna skönheten i favoriten ”Stiltje”, med rader som ”Lämna alltid säkerheten / för den har aldrig för dig fram / nej, den har aldrig gjort dig fri å gett svar som e klarare än allt”.
Också en enkel sanning som att ”vi lever nu” blir något extra i händerna på dessa musiker - så enkelt är det, de höjer närvaron.
Dessutom är Nina Ramsby kul, vågar skoja med sig själv och oss, flamsar lite lagom i mellansnacket.
Behöver jag säga att de fick stående ovationer - både av de 30 inlösta i Kälarne och den nästan fullsatta teatersalongen?
Vill jag se dem på Yran i sommar?
Finns det vatten i Storsjön?
Arrangörer var Jazz i Jemtland, Klubb SAM och Estrad Norr. Förbandet Emma Brännström Kvartett, samtliga elever på Birka stod för en klanderfri uppvärmning, mer åt den gamla skolan.
