Att få drömma sig bort i filmens värld
Michelle Magorian
Rabén & Sjögren
Relaterat
Min barndoms jular är för mig förknippade med böcker.
När jullovet började låg en till synes oändlig tid framför mig, som jag kunde fylla med precis vad jag ville.
Oftast blev det läsning.
På önskelistan stod, bland mycket annat, titlarna på en mängd böcker, och det var bara att hoppas på att tomten skulle komma med de mest åstundade titlarna.
Under en period var framförallt historiska skildringar efterlängtade, med särskild betoning på berättelser om hur livet kunde te sig för barn under andra världskriget.
I synnerhet hade jag då en författarfavorit – Michelle Magorian.
Jag minns ännu den njutningsfyllda känslan av att få kura ihop sig med en av hennes böcker, kanske Godnatt Mr Tom eller Hemlängtan.
Det jag på den tiden uppskattade var framförallt spänningen i att få se hur det skulle gå för huvudpersonerna, som på olika sätt for illa eller tvingades till förändringar av livsvillkoren på grund av kriget.
Som den typiska bokslukare jag var kunde jag aldrig få nog av att ge mig hän åt deras värld, där värme och hopp var lika viktiga beståndsdelar som inblickarna i krigets vardag.
När jag nu under senaste julledigheten läste Magorians senaste bok, Tystnad, tagning, var det lite som att återvända till barndomens värld och till de känslor hennes böcker då brukade väcka.
Det nya alstret är på flera sätt väldigt likt de tidigare.
Här finns andra världskriget som fond, och huvudpersonens tillvaro är problemfylld och, visar det sig, tämligen bräcklig.
Samtidigt är det givetvis mycket som skiljer en 10-årig läsare från en 35-årig, som dessutom har litteratur som yrke.
De nostalgiska vibbarna till trots har jag därför läst denna nyutkomna skildring på ett inte fullt så subjektivt och distanslöst sätt som jag hade gjort en gång i tiden.
Redan av bokens titel och inledning görs klart att film kommer att spela en stor roll.
Det är i biosalongen vi stiftar bekantskap med huvudpersonen Henry, en 14-årig pojke i efterkrigstidens England.
Han sörjer sin far, som dog som krigshjälte, och gör allt för att ära hans minne.
Filmens värld utgör en fristad, där han för en stund kan drömma sig bort och få glömma alla svårigheter.
Bekymmer finns det annars gott om i hans liv, då det hemma pågår ständiga gräl mellan hans farmor och mor.
Henry tror sig om att vara tämligen fördomsfri, men det visar sig att det tvärtom ofta är han själv som har alltför förutfattade meningar om saker och ting.
När han får en ny lärare påbörjas ett arbete som får honom att omvärdera mycket i sitt liv.
Till sin hjälp har han filmen, en kamera och en ny vänskap i form av en äldre dam vid namn Mrs Beaumont, som på ett avgörande sätt träder in i hans liv och får saker att förändras.
Det är en på många sätt fascinerande berättelse Magorian har skrivit.
Hon är mycket övertygande i såväl person- som miljöskildringar och besitter förmågan att höja spänningen i lagom doser inför upplösningen.
Bokens slut är i och för sig lite väl lätt att förutsäga, men bara att som läsare få ta del i allt som sker kring Henry ger spänning nog.
Är man dessutom filmintresserad borde Tystnad, tagning definitivt kunna ge spelrum åt både fantasin och drömmarna.
