Året inleddes med den stora retrospektiva utställningen ”Berta Hansson 1910–1994” på Konstakademin i Stockholm. Och i helgen var det vernissage på Ahlbergshallen i Östersunds Konstklubbs regi för utställningen ”Till minne”. Samma konstklubb hade redan 1951 Berta Hanssons första separatutställning i Östersund.

Ahlbergshallens väggar är välfyllda med målningar i olja, akvareller, teckningar, grafik, textil i applikation och väv och där finns också skulpturer i brons och terracotta. Det är kanske inte den ultimata retrospektiven. Men det är en utställning som visar mångsidigheten hos denna kvinna, uppvuxen i Hammerdal och som debuterade 33 år gammal mitt under brinnande krig med målningar som hon skapat under tiden som lärarinna i byn Fredrika.

Utställningen ”Till minne” spänner över allt från de första verken med skolbarnen via motiv av gamlingar, utsikter från Hammerdal till Afrika och till alla vänporträtten för att landa i dessa starka fåglar som kom i slutet av 1980-talet när hennes syn försämrades.

Utställningen har två riktiga höjdpunkter. Dels de två oljorna ”På skridskoisen” och ”På skidor” med sina typiska skildringar av barn i rörelse och av vinterkänslor, så koreograferade i sina rörelsemönster och så njutbara över alla tider. Och sedan serien med de sena mörka, svartgråa fåglarna som svävar mot betraktaren i fem oljor. Så hotfulla, mystiska och poetiska.

Här finns också några uppfriskande och överraskande inslag i flera skönt sommarljuva akvareller i kraftfulla färger med motiv hemifrån Hammerdalstrakten. Lekfulla, övertygande och så rätt i sin illustration av den jämtländska sommaren.

Men givetvis finns här också en rad inte lika intressanta inslag och ett urval av allt för lika verk. Inte heller de visade textilerna tillhör topparna i hennes produktion.

Att utställningen är blandad är självklart. Många verk är faktiskt till salu. Men den är ändå som helhet imponerande.

Boken ”Berta Hansson” från Almlöfs förlag som gavs ut i år är ett vackert verk. Här finns en välskriven inblick i Berta Hanssons liv baserade på dåtidens skriverier, brev, intervjuer och annat och massor av sköna verk från alla år och foton ur hennes liv.

Olle Granath skriver ett slags förord. Där skriver han så passande om Berta Hansson: ”Att se den andre och låta det ta den tid det tog är nyckeln till hennes tecknande och målande”. Han skriver om Berta Hanssons empati för skolbarnen i Fredrika, med de människor hon mötte i Södra Afrika på 1950-talet och med många andra. Och att för Berta Hansson var inte ordet empati ett modeord – det var ett sätt att leva och skapa.

Utställningen ”Till minne” finns kvar i Ahlbergshallen till 21 mars. Och under den tiden kan man också köpa den fina nya boken till ett hyfsat pris – en väl så god ersättning för konsten i original som bara verkar bli dyrare och dyrare för varje gång den visas …

l l l

En annan konstnär som hämtar motiven ur sitt liv är Elisabeth Jansson Sandhamre som nu ställer ut på Galleri Remi för fjärde gången. Hon visar måleri i olja och akvarell där några av oljemålningarna har inslag av collage.

Elisabeth är, för att låna från Bengt Ellis, en berättande kolorist. Varje målning har något att berätta.

– Ja de flesta av målningarna här handlar om när jag var liten och växte upp i Fagersta. Målningen ”Skördevägen 23, Fagersta” är mitt barndomshem och fågeln där är hämtad ur minnet, jag minns hur den satt och åt rönnbär, säger hon och ler när hon säger att fågeln givetvis inte såg ut så i verkligheten, men ur hennes minne blev den så.

Men här finns också ett antal verk med bibliska motiv. Här finns både Betlehem och Gehenna.

– Ja, jag håller på med ett bildspel i collage som handlar om Michelangelo och bibeln. Det fick mig att också börja måla motiv ur bibeln. Jag vill att det ska vara ganska tydligt bibliska motiv, säger hon.

Måleriet är både lättillgängligt och inte. Det gör det spännande. De kraftfulla uppdrivna färgerna drar till sig ögat. Och ett motiv som ”Mamma” är både privat och allmängiltigt. Elisabeths senaste utställning i Stockholm var en utställning med enbart självporträtt skapade under en tid av 40 år. På Galleri Remi kan vi också få se några av självporträtten. Jag hade gärna sett fler och en hängning där de hängde intill varandra.

l l l

Det är åtta år sedan Jakob Danhard från Färila senast hade en separatutställning på Drejeriet. När han nu har det igen har han helt gjort om hela det lilla gallerirummet.

Längst in visas videoverket ”Porslinshjärta” som med hjälp av ljud, stengods, duschslang och animering visar ett slags keramiskt hjärta. Hjärtat som mekanisk keramik finns, men det har hittills endast visats som videoverk.

På en vägg och på ett bord finns två verk med samma namn ”Näckros”, som tidigare hade det i och för sig roligare namnet VVS-ros, men här spelar led-ljus ett färgspel över former i porslin och rostfritt stål. Riktigt njutbart.

På den andra väggen hänger rader av lampor i stengods och plast som är insnärjda i elsladdar. Det verket heter ”Flock”.

Det är en udda och rolig utställning på Drejeriet. Det är väl värt att smita in där. Jakob Danhards ”kiselbaserade livsformer” finns kvar till 20 mars.

l l l

Att skriva om konst har den här våren nästan varit som att vara hejaklac ksledare. Men det är faktiskt så att just nu kan man göra en utställningsrunda i Östersund som slår det mesta i den vägen man kan göra i landet. Bara att vi just nu kan möta två riktigt stora och sevärda utställningar med två av länets främsta konstnärer någonsin; Berta Hansson och Ingegerd Möller, är helt unikt.

l l l

Det är sportlov som pågår. Och den som vill ge sina barn en konstupplevelse som faktisk kan roa dem bör ta barnen till Färgfabriken Norr och visa Christian Partos ljusskulpturer. ”Visp” är ett verk som fascinerar människor i alla åldrar från de minsta till de äldsta. Den som kommer till Stockholm med barn bör kanske satsa på Bonniers konsthall. Konsthallen visar just nu en separatutställning med den argentinske konstnären och arkitekten Tomás Saraceno. Han tar hela konsthallen i anspråk med sina utopiska installationer som förenar vetenskap, konst och arkitektur.

Mest spektakulärt är kanske det 400 kubikmeter stora verket som är baserat på den Svarta änkans spindelväv. Konsthallen har familjevisningar och särskilda aktiviteter för barn- och ungdomar.