Maja Lundgrens eleganta skrattspegel
För tre år sedan gjorde hon präktig skandal med romanen ”Myggor och tigrar”.
Relaterat
Artikelbilder
”I huvudsak är det en nöjsam resa att följa den tilltufsade Oscars irrfärder, i slutändan en närmast ömsint skildring av manlighet som inte längre får fäste. Roligt, elegant och snyggt genomfört”, skriver Tomas Larsson om Maja Lundgrens nya bok.Fotograf: sandra Qvist
Där jämställs ett antal namngivna svenska kulturpersoner med italiensk maffia, medan moraliska och bokstavliga våldtäkter blandas med inbillade eller verkliga hämndaktioner.
Resultatet är ett furiöst angrepp på svullna manliga egon, bitvis obalanserat och till synes förryckt, men uppfriskande i sin magnifika ilska och orädda attack.
Nu återkommer Maja Lundgren med den minst lika egensinniga ”Mäktig tussilago” (Norstedts), såvitt jag förstår utan autentiska förlagor.
Ämnet denna gång är inte gubbvälde utan en jämställd mjukisman – Oskar Riktelius – som till synes oväntat går in i sinnesförvirring under en uppskruvad fest i sitt hem.
Berättelsen cirklar kring Oskars och psykologens tålmodiga försök att reda ut vad som egentligen orsakade sammanbrottet och här firar Maja Lundgrens fria berättarstil triumfer.
Texten är ett lapptäcke av små välformulerade notiser och iakttagelser, ordlekar och inskjutna diktfragment, återblickar och komprimerade scener från ett välanpassat och popvänstrigt mellanskikt.
Med vass skalpell frilägger hon de spänningar och krav som plågat Oskar och fått honom att släppa taget för att glida ut i fantasier om sin havererade, dödsmasker, klanen Kennedys lobotomerade syster Rosemary och annat.
Bakom familjens polerade fasad döljer sig förstås diverse hemligheter som nu bubblar upp till ytan.
I förbifarten roar sig Lundgren med att retsamt skildra en politiskt korrekt vänsterjargong som inte bara pratas i huvudstadens innerstad utan finns i många salonger.
Inte minst är texten i stora stycken fyndigt associativ, rolig och tankeväckande. Onödigt ironisk, kommer förstås somliga att tycka.
Möjligen knyter hon ihop säcken lite väl snabbt för att ge rimliga förklaringar till textens alla trådar och antydningar.
Bokens slutsatser är inte helt revolutionerande, men Lundgrens ärende är nog främst att ge oss en samtida skrattspegel och lustfylld moralitet.
I huvudsak är det en nöjsam resa att följa den tilltufsade Oscars irrfärder, i slutändan en närmast ömsint skildring av manlighet som inte längre får fäste. Roligt, elegant och snyggt genomfört.
