TPFC – början på något unikt?
TPFC med Katarina Åhlén cello, Waldemar Swiergiel trombone, Stefan B Nilsson piano, Lena Byström fagott.
Relaterat
Artikelbilder
Starkast talade i går några små pianostycken av Geir Tveitt som Stefan B Nilsson framförde.Fotograf: Tomas Backlund
Birka folkhögskola
Måndag kväll
Nog är det lite av Kajsa Warg. Man tager vad man haver ... en trombone, ett piano, en fagott och en cello och låter dem spela ihop. Resultatet är absolut inte soppa på spik. Men det är en anrättning som behöver tid för att finna sin fulla bouquet.
Estrad Norr har tussat samman fyra av länets främsta instrumentalister i en minst sagt ovanlig konstellation. Än så länge finns förmodligen bara en originalkomposition för ensemblen. Waldemar Swiergiel skrev ”MiloSwil” speciellt för kvartetten i februari.
Stycket uruppfördes på Birka i går. Det har drag av jazz och Piazzolla men hade inte riktigt flyt vid framförandet. Det hoppade mellan olika stilar och fann inte ro och helhet. Bättre kändes då Swiergiels Adagio appasionato i klassisk melodiös stil.
Det är ingen lätt uppgift att skapa intressant musik för ensemblen. I mina öron har de udda instrumenten svårt att samsas. Den hårda trombonen skär sig mot den mjuka cellon. Pianot kan samsas med alla instrument men att samtidigt vara till lags för så skilda temperament som den lågmälda runda fagotten, den bräkiga trombonen och den lena cellon är en svår uppgift.
Starkast talade i går några små pianostycken av Geir Tveitt som Stefan B Nilsson framförde och Hindemiths ”Drei leichte Stücke” för piano/cello Nilsson tillsammans med cellisten Katarina Åhlén. Styckena hade något att berätta och paret tog fram både kraft och själfullhet i den dramatiska musiken. Romantik för fagott presterade Lena Byström i en Romance av Elgar. Ett konditionsprov som visade fagottens register.
I en Sonata av Gabrieli briljerade Lena Byströms fagott och Swiergiels trombon med fina duetter medan pianot och cellon skymdes. Skruvad kändes en version för cello/piano/trombon av Bachs ”Invention nr 1”. Som ett gammalt ingrälat par gnabbades fagotten och trombonen i en duett av Belloli. Det slutade i fred.
En kvartett av dessa udda instrument behöver tid för att finna sin nisch. Kanske är det här försöket början på något unikt. ”Made in Jamtland” som Swiergiel hoppas det kan bli. Jag håller tummarna, för alla fyra är var för sig exempellösa instrumentalister som länet måste vårda.
