Total spelglädje med Theresa Andersson
• Theresa Andersson
• Klubb SAM
• Gamla Teatern
Relaterat
38-åriga Theresa Andersson fick stående ovationer och ropades in flera gånger vid sin spelning på Gamla Teatern på söndag kväll. Ensam på scen är hon en hel orkester tack vara 20-talet samplingspedaler och sprudlande musikalitet.Fotograf: Anders Olsson
Fotograf: Anders Olsson
Oj oj oj!
Snacka om spelglädje, sångglädje och upptäckarglädje.
38-åriga gotländskan Theresa Andersson har 20 års musikliv i New Orleans bakom sig när hon söndag kväll inleder med en blueslåt och tamburin som enda komp.
Det är början på en sanslös spelning som jag sent ska glömma.
Theresa är ensam på scen med 20-talet pedaler som hon använder för att sampla sig själv på sång, gitarr, fiol, trummor, minixylofon, handklapp, fotstamp och tamburin.
Youtube noterar en miljon klick på de inspelningar hon gjort hemma i köket i New Orleans och jag har svårt att inte återkomma till dem.
Kanske någon avfärdar alltihop som en billig gimmick, tekniskt briljant effektsökeri, men då tycker jag man missar hela grejen.
Theresa Andersson sprudlar av musikalisk glädje och infall, hon är stilsäker, har bra sångröst, vågar leka - och genomför helt på egen hand en makalös föreställning.
I förväg undrade jag stilla hur hon skulle lyckas variera sig musikaliskt, att hon riskerade drunkna i blippningar och fastna i den grundrytm hon lägger ut.
Men lekande lätt stänger hon samplingen när det är dags för stick och refräng, för att bara plocka upp grundrytmen igen.
Kanske skyms någon enstaka låt i alltför många lager rytmer, men det borde snarast vara ljudkillens sak att balansera.
Förutom blues leker hon fram svängig r&b, härlig gospel, skira visor, glada poplåtar, jazzig scatsång och hybrider av glada infall.
Allra mest tycker jag nog om det hon gör a capella, med allt fler dubblerade röster där hon wailande leker sig upp i registret.
Den som misstänker att musiken är förinspelad tas ur den villfarelsen när gitarren råkar bli ostämd och den skorrande tonen finns kvar genom hela låten, utan att ens det gör särskilt mycket.
Av sammanlagt 15 låtar är knappt hälften eget material, hon gör exempelvis Irving Berlin, Allen Toussaint och Stephen Stills och en insamplad Smokey Johnson.
Spelningen följer ganska nära den liveskiva som är inspelad i februari och som hon påpassligt signerar och säljer.
Två gånger ropas hon in med stående ovationer, då har vi dessutom blivit filmade av henne och vem vet, kanske ligger också detta snart ute på youtube?
På kuppen hade jag fantasiskt kul i nästan två timmar.




































